I en tid där litteratur och film ofta föder förväntningar, är det svårt att förutsäga vilket mottagande ett verk kommer att få. Ida Therén har dedikerat många år av sitt liv åt att skriva en roman, eller ”vision” som förlaget beskriver boken, om den banbrytande konstnären Hilma af Klint. Intresset för af Klint har varit på uppgång i över ett decennium, särskilt efter den uppmärksammade utställningen på Moderna museet 2013 som visade hennes fantastiska verk, ”Målarna till templet”, för första gången.

Nu när ”Det osynliga templet” snart finns tillgänglig på bokhandlarna, har Hilma af Klints arbete återigen fått nytt liv i offentligheten, särskilt efter Dagens Nyheters granskande artiklar om konflikterna inom stiftelsen som förvaltar hennes arv.

Theréns roman fångar Hilma af Klints liv på ett unikt sätt, men tycks också visa på svårigheterna i att verkligen förstå den komplexa konstnären. Genom att utgå från Hilmas besök i London 1928, där hon vid 65 års ålder tror sig ha fått ett uppdrag från andvärlden att måla sina mest kända verk, ger Therén oss en djupare förståelse för Hilmas frustrerande kamp för erkännande.

Hilma har alltid varit en del av många andliga sammanhang, både som medlem av antroposofiska rörelsen och gruppen De fem, där hon arbetade med andra talanger som Anna Cassel och Sigrid Hedman. Vi får också ta del av de kärleksrelationer som formade henne – från Sigrid Lancén till Thomasine, en sjuksköterska som tog hand om Hilmas sjuka mor.

Romanen utforskar också hur Hilma, genom sin konst, ville skapa något som inte bara var vackert utan också betydelsefullt för mänskligheten. Med sin decidanta avvisande av samtidens normer står hon fortfarande som en föregångare inom abstrakt konst, vars verk återigen fascinerar konstnärer och kritiker världen över.

Therén ifrågasätter också den romantiserade bilden av genius som omger Hilma af Klint. Kan det så kallade ”ensamma geniet” verkligen skapa utan att vara i dialog med sin omgivning? Hilmas gärningar, enligt Romanen, är kanske inte bara ett resultat av hennes särskilda anda, utan också av det stöd och den kreativitet som skapades i samarbetet med andra.

En av de mest slående insikterna från romanen är hur man går genom livet och ständigt väntar på att något skall förändras, en känsla av att inte veta om något storslaget någonsin kommer att hända. Trots att ”Det osynliga templet” är en grundligt researchad och tankeväckande roman, framstår texten ibland som stillastående och förmår inte riktigt gripa tag i läsaren på det sätt som Hilma af Klints liv och verk förtjänar.

Ida Therén lyckas med att levandegöra Hilma af Klint som en person, men kvarstår frågan: Är Hilma af Klint en för komplex och utmanande karaktär för att bli en romangestalt? Det kan vara så, men ”Det osynliga templet” erbjuder en fascinerande blick in i en av de mest intressanta konstnärerna i vår tid.