I slutet av september tog en man från Uppsala steget att söka sig norrut, i jakten på lugn och ro. "Jag ville vara ifred så jag planerade att försvinna ett tag," berättar mannen i sitt polisförhör. Med sig hade han en stor mängd förnödenheter: 50-60 kilo mat, konserveringsmedel, sovsäckar, tält och kläder.

Mannen begav sig till en plats väster om Jokkmokk, ett område där han tidigare hade fjällvandrat. Inför sin expedition passerade han en vidsträckt och öde del av vildmarken, där han lyckades hitta en kajak som han stal för sin färd.

Själva äventyret började när han paddlade ut i den vidsträckta vildmarken. Efter en stunds letande upptäckte han en övergiven stuga, där han beslöt sig för att bosätta sig under en månads tid. Under sin tid i stugan plockade mannen "jättemycket" av blåbär och lingon, och han började även bygga en koja i skogen med hjälp av verktyg och material som han, enligt egen utsago, stulit från andra stugor i området.

Relationer med grannarna var dock inte vad han hoppats på. Hans närvaro väckte misstankar och så småningom blev han upptäckt av en stuggranne. En omfattande polisinsats, som involverade helikoptrar, ledde till att mannen kunde gripas.

Mannen åtalas nu för grovt hemfridsbrott och två fall av stöld, och han har erkänt brotten. "Det var inte min mening att ställa till några problem, jag ville bara ha lite lugn," förklarade han för polisen.

Nu står han inför rätta, men han har redan planer för framtiden. "Jag hoppas kunna återvända till området när jag är fri. Det finns något frihetligt och rofyllt med stället," uppger han i sitt förhör. Denna historia väcker frågor om överlevnad och gränserna för våra handlingar, men är det värt att riskera friheten för en månad av ensamhet i vildmarken?