KULTURDEBATT.

Vid en nylig föreställning på Dramaten av pjäsen ”Arv” blev stämningen direkt påverkad av en av publikanterna som justerade sitt mobilflöde mitt under en skådespelares dans. Jag dömer inte personen, för det har nästan blivit det enda sättet att få tag på relevant information kring skådespelarna.

Dramaten har ersatt traditionella programblad med QR-koder. Under denna maratonföreställning saknas till och med en enkel papperslapp med namn på författaren, det konstnärliga teamet eller de medverkande. Den som vill veta mer får skanna QR-koden, något som kan kännas besvärligt och distraherande.

Kanske tror Dramaten att de sparar på miljön, men i själva verket ökar de sin energiförbrukning genom dataservrar och internetanvändning. Norrlandsoperan har också tagit efter denna digitala trend, och Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm erbjuder endast tryckta program till sina föreställningar på stor scen. Medan teatrar i Malmö och Göteborg valt en mer traditionell väg, är det förmodligen bara en tidsfråga innan resten av teatrarna tar steget mot det mobila, och det är redan en oroande utveckling.

Vid ett besök på operan satt min elegantly klädda granne och sms:ade under föreställningen. "Barnen är hemma", viskade hon när jag kastade ett avogt öga mot hennes upplysta skärm. Samtidigt valde någon annan i publiken att svara på mejl i den mörkade salongen.

Skärmar har ingen plats varken i förskolan eller i teatrar.

Folk ser sina mobiltelefoner som oumbärliga livsdela, en slags förlängning av sig själva, och många klarar inte av att vara utan dem ens för en kort stund.

På konserthus är det nästan omöjligt att chatta obemärkt i mörkret, men minst en person har, trots tydliga uppmaningar, "glömt" att sätta mobilen på flygplansläge, vilket förstör den stämning som aktörerna och musikerna skapat.

Skärmar hör inte hemma i kulturrum. Trots detta tycks flera teatrar anpassa sig till den digitala tidens krav och överge traditionella värderingar för spännande men distraherande digitala lösningar.

Teatern är en plats med en stor historia och betydelse, större än Silicon Valley. Jag vill återuppleva den kopplingen och stämningen.

Låt oss inse vikten av att återfå vår närvaro och upplevelse i teatern. Framtiden för vår kultur hänger på det. Dags att sätta mobilen åt sidan och återvända till det mänskliga mötet!

Gunilla Brodrej är kritiker och redaktör på Expressens kultursida, som ständigt strävar efter att sätta fokus på den mänskliga upplevelsen.