2024 har varit ett helt annat år för mig jämfört med mina senaste foton. Precis som 2023 inledde jag året med en resa norrut för att träffa vänner och fotografera hackspettar och andra fåglar i ett snötäckt vinterlandskap.

Några månader senare bytte jag jobb och hade tänkt ta en veckas ledighet för att få tid att fotografera, men det slutade med bara en dag mellan tjänsterna. Den dagen åkte jag till Tyresta och upplevde en lappuggla i en underbar sumpskogsmiljö. Ugglan och kvällssolen kom fram, och dimman svepte in när mörkret föll. Jag får fortfarande rysningar av ugglans uråldriga läte som ekade i skogen.

En stor avvikelse från mina tidigare traditioner var att jag, under tjäderspelets säsong, istället reste utomlands. Jag och en vän lyckades boka en plats på ön Skokholm i Wales. Trots att vi bokade dagen efter att bokningarna öppnat fanns det bara två perioder kvar under hela säsongen. Ön är stängd för dagsbesökare och endast öppen för de som stannar i fem dagar.

I slutet av april bar det av till ön, och vi åkte till och med en dag tidigare än planerat på grund av dålig väderprognos. Stormen kom och vi upplevde fyra dagar av regn och blåst. De kalla och fuktiga stenbarackerna gav inte mycket komfort mellan fotograferingarna. Men vilken fantastisk upplevelse det var! Lunnefåglarna samlades i stormen, och mängder av kaniner betade på den karga ön.

Vi fick se hur havstrutar följde efter kaninerna, men det var också en utmaning för lirorna när trutarna plockade upp dem ur sina bon. Många av mina fotograferingsupplevelser kom från att observera dessa fåglar i deras naturliga miljö.

Under högsommaren träffade jag vänner i Storsjötrakten. Trots vårt gemensamma intresse för fotografering var det mer fokus på att njuta av naturen och sällskapet. Kameran följde med, och skogsharpaltarna fick agera modeller för några korta ögonblick.

Resten av sommaren tillbringades mestadels med projekt på hemmaplan. Jag arbetade med utmanande fotograferingar som gav ovärderlig kunskap och oförglömliga naturupplevelser.

I slutet av september reste jag på en kortare utflykt till Gotska Sandön, med färjans sista tur för säsongen. Det var mitt första besök, och jag blev helt förälskad i ön. Vi hade tur med vädret och njöt av en sorts solsemestrar trots att det borde ha varit höst. Värmen gjorde att vi kunde fotografera sparvhökar och mängder av sånglärkor under gryning och skymning.

Hösten har varit ovanligt solig, men de korta dagarna gör det utmanande att hinna med fotograferandet. Som fotograf får man ändå mer tid att gå igenom årets bildskörd och reflektera över de fantastiska upplevelserna som varit. När jag skriver detta har snön precis kommit till Stockholm, och jag hoppas den stannar för att lysa upp mörkret och ge oss underbara vintriga bilder. Jag önskar alla er läsare en god jul och ett gott nytt år!