Sommaren 1898 skickas snickaren och skribenten Johan Wilhelm Hall till Ramlösa brunn för att kurera sig med livgivande vatten och doktorns tempererade bad. Under dessa sex sommarveckor, 127 år sedan, ger Hall oss en inblick i en sjuk arbetare som kämpar för att återfå sitt välbefinnande.

Johan Wilhelm Hall upprörs av att han inte är i sitt bästa skick. Livet har blivit överväldigande och han kämpar med både magproblem och kylkänningar. I sina dagboksanteckningar, som är både kortfattade och levande, skriver han om att han firar ett år av nykterhet tillsammans med sin hustru. Denna prestation i sig visar hans beslutsamhet och styrka, trots hans nuvarande hälsoproblem.

Hall reflekterar också över arbetslivets tuffa villkor och hur det påverkar arbetarnas hälsa. I sin strävan efter återhämtning inser han vikten av att ta hand om sig själv, något som många arbetare förbisåg under denna tid. Fabrikören Rasmussen på Ängelholms sockerbruk stöttar hans behov av konvalescens och skickar honom till Ramlösa brunn för att få den hjälp han behöver. Här i kurorten kan Hall för första gången på länge andas ut och återfå sin styrka, medan han samtidigt dokumenterar sina tankar och känslor.

Ramlösa brunn, som vid denna tid är känt för sina mineralrika vattens kurerande egenskaper, lockar många som söker bot för olika åkommor. Under sitt besök möter Hall flera andra patienter, varav många har liknande erfarenheter av ett hårt arbetsliv. Tillsammans utbyter de historier om sina liv och hur de kommit till brunnsorten i hopp om att finna läkning.

Johan Wilhelm Halls dagbok står som en påminnelse om både det individuella och kollektiva lidandet bland arbetare i slutet av 1800-talet, samt den betydelse av att prioritera hälsa och välmående i en tid där sådana frågor ofta negligerades.