Justus Annunen har bytt klubbadress – men vilka andra finländska spelare kan vara på väg att trejdas? Det är ämnet för veckans avsnitt av NHL-podden.

Många kommer ihåg hur Wayne Gretzky under Kanada Cup 1987 uppmanade den unge Mario Lemieux att höja sin prestation. "Du måste spela varje byte som om ditt liv hänger på det," sa Gretzky, och Lemieux revanscherade sig genom att sänka Sovjet i finalen.

Detta är den inställning som gör att kanadensiska landslag ofta vinner i avgörande matcher. En attityd som jag hoppas att Finlands kapten och förstacenter Aleksander Barkov förmedlar till hela laget inför deras första match i Four Nations Face-Off.

Lejonen får en unik möjlighet att uppnå det framgång som laget misslyckades med vid World Cup 2004 och OS 2006. Det är en chans att äntligen vinna när det verkligen gäller, för aldrig tidigare har Finland haft ett så starkt lag i en internationell turnering med de bästa spelarna från varje land.

Finland vinner kanske inte "pappersmatcher"

Men för att göra detta verklighet krävs att varje individ presterar på topp, likt när Finland övervann Kanada, USA och Ryssland på väg mot OS-finalen i Turin.

Trots den talang som finns i laget idag är både Kanada och USA på pappret starkare, och Sverige har det djupaste Tre Kronor-gänget någonsin.

Finland kan mycket väl förlora alla tre gruppspelsmatcher utan att flopa, men samtidigt kan de vinna hela turneringen med ett starkt försvarsspel. Det här laget har potentialen att spela som lejonen i Turin – kanske till och med ännu bättre.

Om varje spelare går in med inställningen att deras liv hänger på prestationen, från första bytet mot USA den 14 februari, kan det skapa en snöbollseffekt som bär dem hela vägen.

Den största styrkan ligger dock i den spelidentitet som präglar Finlands trupp.

Varför vann Florida och inte Edmonton Stanley Cup?

Under Stanley Cup-finalen tog Aleksander Barkov och Connor McDavid i regel matchen på isen samtidigt. Oilers vann tre av matcherna där McDavid dominerade över Barkov, men under Florida Panthers fyra vinster var Barkov överlägsen i poäng. Han låg bakom sex mål och släppte in endast ett baklängesmål. Det visade på hur avgörande en spelares prestation kan vara för lagets framgång.

Det är intressant att notera hur nordamerikanska medier vanligtvis beskriver Barkov som en av världens bästa tvåvägsforwardar, medan McDavid ofta får titeln som den bästa spelaren i världen.

Ishockey handlar om att utmärka sig i övergångarna mellan försvar och anfall. Här är Barkov en av de bästa i NHL. Han kan påverka matchens flöde i kritiska lägen, vilket är avgörande för seger. För mig gör detta honom till världens bästa ishockeyspelare.

En kapten i världsklass

Att ha en kapten som Barkov är en ovärderlig tillgång för Finland i den kommande turneringen. Speciellt eftersom balansen mellan försvar och anfall har varit grunden för Lejonens framgångar.

Varje spelare som drar på sig Lejontröjan har fått lära sig vikten av denna balans från sina juniorår. Stjärnspelare som Sebastian Aho och Miro Heiskanen har också stor förståelse för dessa principer.

Det är också värt att nämna att den nuvarande generationen som bildar Finlands landslag har vunnit VM i olika åldersklasser, vilket ger dem ett försprång. Barkov, Olli Määrttä och Erik Haula är de enda som inte har vunnit ett VM-guld, men de har Stanley Cup-titlar att luta sig mot istället.

Kritik mot Finland

Nordamerikanska medier har dock en tendens att se Finland som ett underdog-lag i Four Nations Face-Off, något som gör att många finska spelare kanske känner en extra motivation. Många tycker att Finland är en fyllnad i turneringen, vilket borde ge dem en drivkraft att bevisa motsatsen.

Skriverierna om hur Finland diskuteras som ett potentiellt svagt lag kanske också ger lejonen något att kämpa för när pucken första gången dropper.

Låt oss hoppas att laget är sporrat och beredda att ge allt för att nå toppen: deras potential kan ta dem långt om de bara får det att klicka under turneringen. Håll ögonen öppna för Lejonen i februari!