KONSERT Efter 40 år på scenen känns Nick Cave & The Bad Seeds mer relevanta än någonsin.

I kväll förvandlar de Hovet i Stockholm till ett mäktigt väckelsemöte för alla som tvivlar. Med en publik på cirka 8 000 är stämningen elektrisk och spänningen i luften påtaglig.

Cave, som under sin karriär har släppt ifrån sig en mängd klassiska mörkerrocklåtar och oförglömliga ballader, har alltid varit en artist som vägrar att spela det säkert. Trots sina 67 år och den ofattbara smärta av att ha förlorat två av sina söner fortsätter han att brinna för sin musik och sina fans, vilket verkligen känns i varje ton.

Det senaste albumet, "Wild God", markerar en ny väg för Cave. Med ett språk som är både mer personligt och hoppfullt, ger han sina lyssnare en glimt av ljus efter de mer meditativa och sorgsna albumen "Skeleton Tree" och "Ghosteen". Under konserten framför han hela nio av de tio låtarna från det nya albumet, vilket ger en stark känsla av relevans och närvaro. Faktum är att över två tredjedelar av setet består av material från de senaste 15 åren.

Det är tydligt att Cave fortsätter utmana sig själv och sin publik, och hans nyare låtar som "Long Dark Night", "Cinnamon Horses" och "Joy" fångar publiken med sin majestätiska minimalism.

En av kvällen höjdpunkter, "Bright Horses", beskriver Cave som "a very beautiful song", och den är utan tvekan en av hans mest känslosamma skapelser. Likaså med "I need you", där han förmedlar en smärtsam längtan då han sjunger "nothing really matters when the one you love is gone" – ett ögonblick som verkligen berör.

Under det gångna decenniet har Nick Cave förvandlat sina konserter till explosiva och emotionella upplevelser, där publiken deltar aktivt. Han rör sig mellan flygel och mikrofon, och inte sällan lägger han sig i publikens famn, vilket återspeglar den intima relation han har med sina fans.

Den aktuella sextettuppsättningen av The Bad Seeds, inklusive trogna sidan Warren Ellis och Colin Greenwood från Radiohead på bas, skapar en fantastisk ljudbild som förstärker hela upplevelsen. De fyra gospel-sångarna tillför en extra dimension till musiken och ger konsertens väckelsekänsla en starkare ton.

Även om Hovet kanske inte är den perfekta arenan för detta slags show – ljudet sviktar ibland – lyckas Cave och hans musiker övervinna alla hinder. Under nästan tre timmar bjuder de på en musikaliska resa, även om några av låtarna som "Palaces of Montezuma" och "Wanted Man" känns något svagare än resten.

Men ingen kan förneka kraften i Caves klassiker "Into My Arms" som bjuder på en känsla av evighet. Denna kärleksballad känns lika aktuell nu som vid lanseringen och bevisar varför den har blivit en av Caves mest älskade låtar.

Som en perfekt avslutning på kvällen lämnar Nick Cave sina fans med en oförglömlig konsertupplevelse, som på många sätt är både en hyllning till livets mörker och ljus, och en konstnär på toppen av sin karriär.