KONSERT: Efter 40 år i branschen är Nick Cave & The Bad Seeds mer aktuella än någonsin. I Stockholm förvandlar de Hovet till en magnifik plats för musikaliskt väckelsemöte, där publiken som huserar extremt över 8 000 personer blir djupt berörda av Caves emotionella framträdande.

Det har nu gått 47 år sedan Nick Cave grundade The Birthday Party och över 40 år sedan han bildade den legendariska gruppen The Bad Seeds. Med en rik katalog av mörka rocklåtar, tidlösa ballader och legendarisk blues har han skapat en gedigen karriär. Ingen skulle klandra honom om han tog det lugnt och spelade på sin trygghet, särskilt med tanke på de personliga tragedier han har upplevt, inklusive att förlora två av sina söner.

Men den 67-årige australiensaren fortsätter att utmana sig själv och sin publik. Hans nya album "Wild God" är ett bevis på detta, där han försöker hitta ljus efter de meditativa och sorgesamma skivorna "Skeleton Tree" och "Ghosteen". Under konserten på Hovet framför han hela nio av de tio låtarna från det nya albumet, vilket visar på hans vilja att fortsätta utforska nya teman.

Nick Cave beskriver "Bright horses" som en "mycket vacker låt", och den är tveklöst bland det mest gripande han har skrivit. När han sjunger "nothing really matters when the one you love is gone" i "I need you", känns sorgen påtaglig, och han når publikens innersta hjärtan.

Under det senaste decenniet har hans konserter utvecklats till explosiva och känslomässigt laddade upplevelser. Cave rör sig mellan flygeln och mikrofonen, mindre fastlåst och mer engagerad i publikens reaktion. Den sex personer starka uppsättningen av The Bad Seeds, inklusive bl.a. Warren Ellis, skapar ett levande och dynamiskt ljudlandskap. En kvartett av gospel- och soulkörsångare förstärker känslan av väckelse.

Bland Caves mest älskade låtar som "From Her to Eternity" och "The Mercy Seat" kan man inte övergå det magiska som skapas av hans nyare kompositioner som "Long Dark Night" och "Cinnamon Horses". Konserten går från styrka till styrka, och även om miljön i Hovet kanske inte är den mest idealiska för denna typ av musik, lyckas bandet övervinna ljudproblem och leverera en föreställning av högsta kvalitet.

I slutet av kvällen att se Cave sätta sig vid flygeln och sjunga "I don’t believe in an interventionalist God…" blir en oförglömlig stund, särskilt i det kyliga höstvädret utanför. Denna konsert bekräftar varför Nick Cave fortfarande är en av de mest fascinerande och relevanta artisterna på scenen idag.