Sverige står inför en växande press att agera i fråga om personer efterlysta av Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har uttryckt tydligheten i att landet har en skyldighet att gripa och överlämna individer som efterlyses av ICC.

Samtidigt har den norska regeringen bekräftat att premiärminister Benjamin Netanyahu kommer att arresteras ifall han kommer till Norge. Arresteringsordern inkluderar även den tidigare försvarsministern Yoav Gallant och Hamasledaren Mohammad Dayf. Detta har skapat en intensifierad debatt om Sveriges position och ansvar i dessa frågor.

I torsdags meddelade utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) att "Sverige och EU stöder domstolens viktiga arbete och värnar dess självständighet och integritet". Men oppositionen anser att detta inte räcker. Nooshi Dadgostar, ledare för Vänsterpartiet, föreslår att utrikesministern har bidragit till en otydlighet kring Sveriges syn på internationell rätt, något som kan få allvarliga konsekvenser för landets diplomatiska ställning.

Amanda Lind, språkrör för Miljöpartiet, instämmer och kräver att regeringen ger en mer tydlig och skarp hållning i frågan. Den internationella politiska arenan är i ständig förändring och Sveriges ställningstaganden kan få långtgående effekter. Hur kommer Sverige agera när det kommer till internationell rätt och vad betyder detta för de mänskliga rättigheterna i världen?

Flera svenska politiker har också föreslagit att det är dags att diskutera en mer aktiv roll för Sverige i internationella rättsfrågor, för att kunna stödja och säkerställa att rättvisa skipas globalt. Frågan är nu ifall detta kan leda till en mer proaktiv svensk utrikespolitik och vad det kommer att innebära för framtida relationer med andra länder.