I början av månaden greps Ekrem Imamoglu, Istanbuls borgmästare och president Erdogans mest betydande politiska rival, efter vad som beskrivits som falska anklagelser om korruption och terrorism. Situationen i Istanbul har förändrats dramatiskt. Taksimtorget, som är stadens viktigaste plats för politiska protester och turismen, har stängts av av polisen. Under de senaste dagarna har säkerhetsåtgärderna intensifierats, vilket får många att ifrågasätta landets demokratiska framtid.

Många av Istanbuls mest trafikerade tunnelbanestationer har stängts och tillträdet till staden har begränsats för både bilar och bussar. Polisen avvisar fordon som är misstänkta för att ha kopplingar till protester. Även om offentlig samling skyddas av konstitutionen, har staden infört förbud mot protester, vilket har lett till spontan opposition. Många medborgare har fortsatt att demonstrera på gatorna, trots nedstängningar av internet som ett försök att förhindra ansamlingar. Polisen har använt tårgas och det rapporteras om otaliga gripanden.

I en tid där världen fokuserar på andra kriser, som konflikten mellan Israel och Palestina, har Turkiets demokratiska institutioner drabbats hårt. Imamoglu, som har vuxit till en centralgestalt inom oppositionen, har vunnit mer röster än Erdogans parti i flera val. Hans popularitet gör honom till ett reellt hot mot Erdogans maktställning, vilket gör gripandet ännu mer betydelsefullt.

Gripandet kommer dessutom som en oroväckande återspegling av politisk repression, vilket liknar det Erdogan själv utsattes för för 27 år sedan när han greps som borgmästare i Istanbul. Den tidigare makthavaren avfärdade hans politiska islam som en fara och hans fängslande bidrog till hans senare uppstigande i politiken. Medan vissa spekulerar om att Imamoglus arrestering kan ge honom större stöd, är situationen nu en av avsiktlig förföljelse inspirerad av Erdogan för att säkra sin makt.

Dessutom pågår en pågående kampanj för att diskvalificera Imamoglu som presidentkandidat, där anklagelserna som kommit ut nyligen, inklusive påståenden om att hans högskoleexamen skulle vara ogiltig, är en del av strategin. Den Erdogankontrollerade medierna har också präglats av falska narrativ för att rättfärdiga deras handlingar.

Det är också värt att notera att Turkiet har sett en steady nedgång i pressfriheten. Många journalister och tjänstemän har gripits och försvunnit under de senaste veckorna. Denna repression får många att undra hur en NATO-medlem och en kandidat för EU-medlemskap kan glömma sina demokratiska skyldigheter.

När landets mest populära politiska ledare har fängslats och det politiska klimatet fortsätter att förvärras finns det ett allvarligt hot mot alla rester av demokratin i Turkiet. Det är en kritisk tid, och fler och fler medborgare dras in i protesterna, vilket gör framtiden för turkisk politik osäker. Ingen vet vad nästa steg blir, men den politiska atmosfären är djupt oroande, och det kan bli avgörande för landet rörande dess väg framåt mot frihet och demokrati.