Under sin endagsresa till Korsika ledde påven Franciskus en högtidlig mässa på Place d'Austerlitz i Ajaccio, ett mäktigt avslut på hans besök. Med inspiration från Johannes Döparens ord, som proklamerade Messias ankomst, uppmanade påven alla närvarande att ta till sig budskapet om andlig förnyelse och omvändelse i denna adventstid.

Påven betonar vikten av att reflektera över våra handlingar och attityder som förberedelse inför Herrens ankomst. Den tankeväckande frågan ”Vad ska vi göra?” ställdes inte av de som ansåg sig rättfärdiga, utan av dem som ofta kallades ”outsiders”. Dessa människor, plågade av sitt förflutna, var redo att omfatta förändring. Påven poängterade att evangeliet väcker samvetet hos även de mest utsatta, de fattiga och utstötta, som söker frälsning snarare än fördömelse.

Vidare förklarade påven två sätt att vänta på Messias: antingen med misstänksamhet, rotad i oro och värdslighet, eller med glädjefylld förväntan. Han förmanade att ju mer vi fokuserar på oss själva, desto mer riskerar vi att förlora Guds närvaro ur sikte. Tro och bön är det som kan hjälpa oss att övervinna denna negativa inställning.

Att vänta med glädje, sa påven, handlar om att vara hoppfull och redo för Kristi ankomst, som ger oss frälsning och glädje, även i svåra tider. Den glädje som erbjuds genom Kristus är inte ytlig, utan rotad i hjärtat, och är avgörande för att hitta styrka och frid mitt i livets prövningar.

Påven lyfte fram det betydande arbete som den lokala kyrkan i Ajaccio gör, särskilt genom olika konfraterniteter. Deras välgörenhetsinsatser och hängivenhet berikar kyrkans liv. Han uppmanade de troende att fortsätta att tjäna de behövande och att manifestera Kristi anda genom sina handlingar av barmhärtighet.

Han betonade också vikten av att ta hand om de äldre, de som bär på folkets visdom, och att ge särskild omtanke till unga människor som lider i krig, med en särskilt stark tanke på barn i Ukraina, som många gånger ”har glömt hur man ler”.

I sina avslutande ord identifierade påven de utmaningar som dagens värld står inför: extrem fattigdom, krig, korruption och våld. Trots detta betonar han att Guds ord aldrig sviker; kyrkan erbjuder ett oförändrat hopp som motverkar vår besvikelse. Vi får styrka i Guds närvaro för att arbeta för fred och rättvisa. ”Glädjen i Kristus är en källa till styrka som alltid är närvarande, mitt i allt lidande,” avslutade påven. Denna insikt kan inspirera oss att alltid söka hopp och glädje, oavsett omständigheternas tyngd.