Sverige under förra sekelskiftet var en gyllene tid för konst, där tre giganter stod i centrum: Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors. Medan Zorn och Larsson idag är välkända namn, verkar Liljefors ha fallit i glömska. Men varför är han minst värderad av de tre? Kanske beror det på att hans konst kräver en djupare förståelse.

Många bedömar Liljefors verk som tråkiga, men den som säger så har säkert inte upplevt hur han fångar berguvens råa instinkt när den attackerar sitt byte. Liljefors var inte bara en duktig målare; han var också en hängiven jägare och använde djur som modeller i dramatisk liv och död-situationer. Hans skildringar av katter och deras tysta, smygande rörelser är ju i en klass för sig.

Liljefors föddes 1860 i Uppsala, i en miljö präglad av trauma efter en koleraepidemi som drabbade hans familj. Hans far hade förlorat sin första fru och barn i denna katastrof, och Liljefors blev ett barn som bar på en tung arv av förlust och sorg. Han förlorade senare även sina syskon, vilket försatte honom i en känslomässig kris, en slags panik som präglade hans liv och konst.

Sjömörken skildrar Liljefors föräldrar med kärlek: fadern som en trygg patriark och modern vars intresse för burfåglar speglar tidens familjedynamik. Men livets brutala realiteter av sorg verkade aldrig lämna familjen undan. Litteraturen visar att dessa katastrofer förblev osynliga, nästan som om de inte fick nämnas för att livet skulle kunna fortsätta.

Kärlekslivet för Liljefors var komplicerat. Han efterliknade sin far i att ha fruar som var syskon, om än under helt andra omständigheter. Han fick tretton barn, vilket ytterligare understryker den motsägelsefulla naturen hos hans liv och relationer.

Sjömörkens biografi ger oss en djupt insiktsfull och stundtals humoristisk blick på Liljefors liv, vilket kan verka exotiskt i vår moderna, bortskämda verklighet. Med en klassisk biografistruktur, från vagga till grav, tillför Sjöberg både skicklighet och personlig insikt i beskrivningen av vad det innebar att vara Bruno Liljefors. Genom hans intensiva målningar av pilgrimsfalkar, ugglor och rävar ges läsaren en inblick i en värld där naturen och konsten är sammanflätade på ett unik sätt.

I ett liv så rikt med skönhet och tragedi, blir Liljefors inte bara en konstnär, utan en symbol för människans eviga kamp mellan livets ljus och mörker. Denna biografi är en påminnelse om hur konst kan spegla vårt innersta, även när livet är skoningslöst.