Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832) revolutionerade litteraturen med sin framställning av olycklig kärlek, där han genom sin karaktär Werther, som begår självmord i romanen, utforskar en av tidernas mest gripande och diskuterade berättelser – ”Den unge Werthers lidanden”, först publicerad 1774.

Nu lanseras boken i en exceptionell översättning av Linda Östergaard, som fångar essensen av Goethes språk på ett modernt och tilltalande sätt.

Det har hävdats att romanen bidrog till en självmordsepidemi i det tidiga 1800-talets Europa, där många män klädde sig i den ikoniska klädseln inspirerad av Werther – blå rock och gula byxor – som en tribute till hjältens öde. Trots dessa påståenden framhåller Klas Östergren i förordet att forskningen bara har dokumenterat ett fåtal verkliga fall kopplade till boken.

Men Goethe själv valde att leva vidare och blev en fantastisk personlighet i litteraturens värld. Han var inte bara en älskad författare till pjäser och dikter, utan också politiker och vetenskapsman, vars verk förvandlade livsöden till konst.

Med Linda Östergaards modernisering känns ”Den unge Werthers lidanden” aktuell som om den precis skrevs idag. För i varje tid finns det romantiker; figurer som älskar och drömmer, trots att de ibland ifrågasätter förnuft och moral. Just nu pågår en stor utställning på Nationalmuseum i Stockholm betitlad ”Romantiken – ett sätt att se”, som utforskar romantiken rent historiskt fram till nutid.

Werthers upplevelser präglas av en stark livskraft och en djup koppling till naturen som han anser genomströmmar kosmos. Redan i romanens inledning, där hans naturdyrkan framträder, kan läsaren känna hans förundran över världen som ett utbyte mellan konst och verklighet.

Romanen illustrerar en pendling mellan extatiska och sorgsna stunder, en dynamik som idag skulle kunna beskrivas som bipolär. Genom sin text fångar Goethe den mänskliga erfarenheten av kärlek och galenskap på ett sätt som få författare har lyckats med. Att gå i hans fotspår genom dessa sidor är som att beröra våra innersta känslor och befinna sig på en pilgrimsresa genom hjärtats mörkaste skrymslen.

Goethes språk är både kraftfullt och delikat, skiftande mellan passionerade och klarsynta insikter. I en av romanens djupaste reflektioner säger Werther: ”Jag skulle kunna leva det allra lyckligaste liv om det inte vore för att jag är en dåre”, vilket sammanfattar kärlekens komplexitet och den mänskliga viljan.

Genom att dyka ner i ”Den unge Werthers lidanden” erbjuder Goethe både en varning och en vägledning i kärlekens labyrint. Denna bok är lika mycket ett gift som ett botemedel – ifall man närmar sig den med rätt förutsättningar. Det är en klassiker som fortsätter att resonera med dagens läsare.

Så låt dig förföras av Goethes mästerverk och reflektera över vad kärlek verkligen innebär, för denna historia om Werther kommer alltid att förbliva relevant.