För sex år sedan blev jag djupt imponerad av en examensfilm från Akademin Valand i Göteborg. Den oväntade berättelsen kallades ”Helg hos morföräldrarna” och var en föregångare till ”Family time”, som är Tia Kouvos långfilmsdebut och som redan gjort stort intryck i Finland.

Den gripande men också lite surrealistiska berättelsen kretsar kring en familj som firar jul tillsammans i en avlägsen stuga i finska Lahti. Det är en legendarisk samling av känslor som ekar djupt i folksjälen, och som lätt kan liknas vid Aki Kaurismäki, som är känd för att belysa marginaliserade människor i samhället. Teman som alkohol, fattigdom och ensamhet genomgår både Kaurismäki och Kouvo, men Kouvo presenterar en mer realistisk och mindre idealiserad syn på vardagen.

”Family time” har en personlig och modern ton som, likt Ingmar Bergmans klassiska verk ”Fanny och Alexander”, avbildar julfirandet ur barnens och barnbarnens perspektiv. Karaktärerna Hilla, Kassu och Simo, som spelas av Elli Paajanen, Toomas Talikka och Sakari Topi, bidrar till filmens djup och autenticitet.

Regissören Tia Kouvo, uppvuxen i finsk arbetarklass, ville skildra en verklighet bortom medelklassens glittrande jularrangemang och konsumtionspress. Denna ambition syns i både kortfilmen och nu i långfilmen ”Family time” när familjen samlas för jul. Mormor Ella strålar av glädje vid barnbarnens ankomst, medan systrarna arbetar i köket och packar upp matkassar, ivrigt diskuterande skillnaderna mellan deras liv och mammans.

Redan tidigt skildras en tung men humoristisk atmosfär där morfar Lasse, spelad av Tom Wentzel, tappar kontrollen över situatioen och drunknar i sina egna demoner. Det blir en klassisk finsk jul med både traditioner och förväntningar som pressar på. Morföräldrarna har sina roller klart definierade; mormor tar hand om allt, medan morfar ofta försvinner in i sitt eget huvud.

Filmen fördjupar sig i familjedynamikens komplexitet, och det finns stunder av både rolig och tragisk realism. När systrarna tar ett avbrott och badar bastu, hittar de en djupare samband med varandra som är sällsynt i deras relationer. Tystnaden och den sparsmakade dialogen i filmen talar volymer; man kan nästan känna hur olösta känslor hänger i luften.

”Family time” rör sig mellan intimitet och kaos, och förklarar många av de svåra men kärleksfulla relationerna i vår vardag. Det är klart att denna film är mycket mer än bara en julfilm; det är en utforskning av familjeband och personlighetskonflikter.

Nu har filmen nominerats till elva Jussi-priser, motsvarigheten till de svenska Guldbaggarna, och har redan vunnit tre: Bästa film, bästa regi och bästa manus. Det är med andra ord en stark kandidat för Oscars, och om du letar efter årets julfilm, så kan jag inte rekommendera ”Family time” nog!