Den nya diktsamlingen "Kåta blommor" av Axel Winqvist, född 1991 i Helsingborg, har väckt intresse med sin provokativa titel som omedelbart får mig att tänka på Kurt Olsson och hans kritiskt hyllade tv-program "Fådda blommor" från slutet av 80-talet. Men Winqvist skiljer sig märkbart från Olsson; han debuterade med diktsamlingen "Det vackra och det fula" 2020 och fortsätter nu att utforska sina poetiska landskap.

I "Kåta blommor" befinner vi oss i ett drömskt folkhem, med ett berättarjag som är både poet och betraktare. De syrliga tonerna av ensamhet som genomsyrar verket kan i början förefalla dystra, men de överraskar snarare med livfullhet och färg.

Ett av de mest framträdande teman är den surrealistiska mixen av romantik och humor, där Winqvist påminner om poeter som Sonja Åkesson och Lawrence Ferlinghetti. Mötet mellan det vardagliga och det fantastiska, som Lautréamont uttryckt i "Maldorors sånger", gör att läsaren ständigt överraskas av nya bilder och metaforer. Detta illustreras även av det kitschiga omslaget, som skildrar en broccolibukett i ett hav av kristaller - en symbol för det oväntade.

Winqvists språk är enkelt men kraftfullt. Diktens struktur är fri, med få skiljetecken och en övervägande användning av tankstreck, vilket skapar en direkthet som nästan känns improviserad. I den här samlingen definieras ögonblicket mer av vibe än av narrativ, vilket kan liknas vid "no plot - only vibes". Medlemmarna i hans diktvärld dämpar osäkerheten, prövar relationer med både kärlek och social kritik i en svensk kontext där rasism och homofobi fortfarande är aktuella teman.

Dikterna bjuder på stämningar och bilder som får mig att reflektera över vår samtid, med vardagliga inslag som grillas i sociala kontexter. Winqvist leker med språkets kraft, fyller sina texter med sammansatta ord och upprepningar, vilket skapar en musikalitet som är svårslagen.

Winqvist verkar även inspirerad av klassiska poeter, vilket leder tankarna till Baudelaire och hans berömda "Det ondas blommor". I en tid av osäkerhet och sökande efter mening känns "Kåta blommor" som en viktig röst i svensk poesi, som lyckas fånga både det sköna och det groteska.

Genom att sortera sina ”nederlag” i likhet med Baudelaire erbjuder Winqvist oss en möjlighet till eftertanke, en poetisk meditation över livets komplexitet och de oväntade vändningarna i relationer, det svenska samhället och inombords. Om du söker en diktsamling som både underhåller och utmanar, ser jag varmt att du ger "Kåta blommor" en chans.