En ny mästerverk av Ryan Coogler

Ryan Coogler, känd för sina succéer som ”Creed” och ”Black Panther”, gör nu en djupdykning i det mörka och mystiska med sin senaste film, ”Sinners”. Här återförenas han med Michael B. Jordan som den dubbelrollade tvillingbrorsan Smoke och Stack. En film som lovar att blanda sydeuropeisk drama med en twist av vampyrmytologi.

En mörk värld av mystik och musik

Sättet filmen utspelas på är både fascinerande och skrämmande. Under ett dygn i en småstad i Mississippi 1932 följer vi tvillingbrödernas resa. De kommer tillbaka hem efter några år i Chicago, där de har tjänat stora summor pengar på gangsterlivet. Med ambitionen att skapa en livfull Juke joint, som kombinerar öl, dans och blues, rekryterar de den unga bluesbegåvningen Sammie Moore, spelad av debutanten Miles Caton.

Problematisk överlastning och visuella mästerverk

Men trots en lovande start, känns filmen ibland överväldigande. Med inslag av hoodoo-mystik, Ku Klux Klan och skräckelement utöver tvillingarnas projekt, kan det bli för mycket. Coogler gör ändå ett bra jobb med skarpa dialoger och imponerande bildspråk. Den visuella presentationen, fångad av Autumn Durald Arkapaw, är inget annat än fantastisk och skriker efter att ses på IMAX.

En oväntad musikaliskt inslag

Centralt i filmen finns en överraskande scen där dåtid, nutid och framtid möts på dansgolvet. Här introduceras en udda twist med irländsk folkmusik och dans, medan blodtörstiga vampyrer tar ton. Detta grepp kan tyckas märkligt, men det adderar en unik dimension till berättelsen.

En avslutning med en extra twist

I och med filmens avslutning knyter Coogler ihop trådarna på ett som känns både konventionellt och oväntat. Men trots en mycket kort prolog, väljer han att inkludera en epilog som kanske inte var helt nödvändig. En aning länge, anser jag, men den bidrar ändå till filmens mystiska atmosfär.

Konklusion: Är ”Sinners” värt att se?

Trots några trögheter och en del överlastning, är ”Sinners” en fängslande film som lyckas blanda två fascinerande genrer. Coogler och Jordan visar sig vara en vinnande duo en gång till, och med en stark visuell presentation är det helt klart värt att ge filmen en chans.