Regissörerna Henrik Hellström och Fredrik Wenzel har gjort sig ett namn inom den svenska filmvärlden, särskilt efter sina starka verk 2009 som den känslosamma dokumentären ”Broder Daniel forever” och det personliga dramat ”Man tänker sitt”. Deras senaste film, ”Under trottoaren – stranden”, är inget undantag och fortsätter det som har blivit deras signum: att utforska det svåra i livet och människors inre konflikter.

Filmen tar oss till ett svenskt villaområde där de boende kämpar med känslor av olycka och förtvivlan. Här är tystnaden och stillheten på ytan bedräglig; det som döljer sig under ytan är livskriser och frustrationer. Hellström, som även har skrivit manuset, väver in filosofiska tankar och absurd humor i berättelsen, vilket gör att filmen på ett stundtals oväntat sätt lämnar tittaren med tankar att begrunda.

En lång prolog inleder filmen och använder sig av stillbilder och en lugn berättarröst för att illustrera Tott (spelad av Torsten Rönnerstrand) och hans liv. Vi får följa hans akademiska karriär och hans beslut att lämna universitetslivet bakom sig för att istället bygga en egen stuga i skogen. Här börjar en ny gång av livet, där Tott tar med sig sina två vuxna söner, Ulf (Ulf Rönnerstrand) och Björn (Björn Rönnerstrand), för att genomföra sitt sista rollspel tillsammans.

Filmens karaktärer är lika komplexa som de är relaterbara. Amanda (Malin Alm), HR-chefen som knappt fyllt femtio, börjar fundera på pensionen och gjuter all sin energi i sitt konstnärskap. Lars (Fredrik Lycke), slöjdläraren, kämpar med känslor av aggression och tvingas ta en timeout för sin mentala hälsa. Ordningsvakten Mario (Andreas Strinder) lever i en ständigt bekymmersam ekonomisk situation, vilket ledde till att han stjäl pengar från sitt jobb.

Henrik Hellström har vid flera tillfällen nämnt John Cassavetes som en stor influens för sin filmkonst. Även om Hellström inte når samma nivå av mystik och djup som Cassavetes, kan man märka ambitionen att utforska den mänskliga erfarenheten på ett liknande sätt. Medan ”Under trottoaren – stranden” bjuder på flera minnesvärda och stämningsfulla scener, såsom slöjdlärarens samtal med prästen i kyrkan, blir filmen verkligen gripande under sin epilog, som både filmiskt och livsfilosofiskt sätter punkt för berättelsen.

Denna film är inte bara en upplevelse; den påminner oss om livets komplexa natur och hur vi alla hanterar våra egna demoner, vilket gör ”Under trottoaren – stranden” till ett måste för dem som söker mer än bara underhållning på bioduken.