En ny syn på snällhet i barnlitteraturen

I Sverige är barnböcker ofta fria från den övertydliga moralen som man ibland hittar i franska bilderböcker. Här handlar det istället om att uppfostra till snällhet och konfliktlösning, där barn lär sig att vara omtänksamma mot varandra snarare än att vuxna agerar som domare.

Den senaste debatten om svensk barnlitteratur tar fart när Lyra Ekström Lindbäck kritiserar bristen på djup och äkthet i dagens böcker. Hon menar att de saknar den provokativa tonalitet som präglade Ulf Starks verk på tidigt 90-tal. Det är dåligt och platt, hävdar hon.

Wibergs bilderbok – en blandning av snällhet och vemod

David Wibergs debutbilderbok, "Världens snällaste gäng", framstår vid första anblick som ett tydligt exempel på den snällhetsnorm som Ekström kritiserar. Berättelsen kretsar kring ett gäng barn som strävar efter att vara snälla mot varandra.

Men trots den tydliga snällhetslinjen fångar Wiberg även en ton av vemod. Det finns en medvetenhet om livets motgångar som inte alltid uttrycks rakt ut. Snällhetsaktiviteterna i boken kan exempelvis vara att avstå från att peka ut en kamrat med tunt hår eller att vara vänlig mot den som alltid spelar ensam.

Mobbningens skugga – en viktig dimension

Intressant nog finns det också en underliggande berättelse om mobbning och utfrysning i Wibergs verk. Givetvis syftar han inte till att förespråka elakhet, men den skarpa kontrasten mellan snällhet och möjliga elakheternas skugga ger en djupare dimension till berättelsen.

Konfliktfritt ytläge med mörka undertoner

Trots avsaknaden av dramatiska incidenter fungerar Wibergs historia utmärkt. Snällhet är central, men det döljer sig flera lager av känslor och insikter. De vackra illustrationerna påminner om retrotyger från 70-talet och ger boken en tidlös kvalitet.

Debatten om barnlitteraturens riktning fortsätter

Diskussionen kring barnkulturens potentiella tillrättaläggande och dolda budskap är mer relevant än någonsin, särskilt dagens censursituation. I vårt samhälle, där böcker såsom Jessica Schiefauers "När hundarna kommer" tas bort från skolbiblioteket på grund av sina explicita skildringar, blir behovet av öppen dialog om barnlitteraturens innehåll desto mer angeläget.

Sanningen är att oavsett hur snäll eller provocerande barnlitteraturen uppfattas, måste vi behålla den tillgänglig för kommande generationer.