Sedan länge har diskussionen om att återinföra och skärpa det så kallade tjänstemannaansvaret intensifierats av moderata riksdagsledamöter och är en central punkt i Tidöavtalet mellan regeringen och Sverigedemokraterna.

I februari 2023 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att expandera det straffrättsliga ansvaret för tjänstefel, vilket tillsammans med disciplinpåföljder är det nuvarande sättet att hålla offentliga tjänstemän ansvariga. Utredningens direktiv betonar allmänhetens rättmätiga krav på att offentliga verksamheter ska bedrivas på ett "ansvarsfullt och korrekt sätt".

Tanken är att en sådan utvidgning av ansvaret skulle leda till en bättre förvaltning och därigenom stärka allmänhetens förtroende. Men det blir meningslöst att introducera nya verktyg om man inte ens använder de befintliga.

Efter Justitieombudsmannens (JO) skarpa kritik mot landshövdingen i Stockholm, Anna Kinberg Batra (M), för flera ifrågasatta rekryteringar, meddelade regeringen förra fredagen att de inte längre har förtroende för Kinberg Batra, vilket ledde till hennes avgång.

Det har nu framkommit att hon omplacerats till en annan tjänst inom regeringens kansli fram till 2029. Många ser det som en brist på verkligt ansvarstagande. Enligt ansvarig minister Erik Slottner (KD) är detta dock en "tillräckligt tydlig markering".

Allmänhetens krav på ansvar och transparens i den offentliga sektorn har inte bara blivit åsidosatta på grund av Kinberg Batras handlingar. Regeringens hantering i sin helhet kan också ifrågasättas. Slottner hävdar att processen följer ordningen, men kritiker påpekar att JO:s beslut att inte anmäla ärendet till Statens ansvarsnämnd inte befriar regeringen från sitt ansvar.

När regeringen visade prov på bristande ansvar genom att omplacera landshövdingen, fattade de beslut om en ny anställning, vilket innebär att disciplinära åtgärder inte längre är möjliga. Många anser att regeringens agerande faktiskt har underminerat det viktiga tjänstemannaansvaret, vilket är centralt för att upprätthålla tillit hos allmänheten.

Utan att ha insyn i de specifika omständigheterna framstår regeringens förhållande till detta som oroande, särskilt med tanke på avsikterna i Tidöavtalet. Tjänstemannaansvaret är varken avskaffat eller särskilt svagt; det finns verktyg för ansvarsutkrävande, men viljan verkar saknas.

Måhända är det arbetsgivaransvaret som verkligen behöver stärkande åtgärder för att säkerställa att offentliga tjänstemän hålls ansvariga för sina handlingar. Spänningen kring detta ämne är långt ifrån över.