Don Bacon är en av de få republikaner som öppet vågar gå emot president Trump. Han vill stoppa både Grönlandsutspelen och tullpolitiken.

– Jag skulle säga att hälften av vårt parti känner likadant som jag gör, säger kongressledamoten från Nebraska.

Bakom kulisserna växer missnöjet mot Trump inom det republikanska partiet, och många medlemmar anser att hans attacker på Nato-allierade som Danmark och Kanada är oförståeliga och oprofessionella.

Bacon har nyligen avslöjat för Politico att han kommer att föra fram ett lagförslag i representanthuset som syftar till att ta kontroll över USA:s tullpolitik och begränsa Trumps makt.

Lagförslaget härrör från ett oväntat förslag som röstades igenom i senaten nyligen, där fyra republikaner ställde sig emot partilinjen.

– Om kongressen misslyckas med att dra tillbaka tullarna kommer vi att se en massiv ekonomisk kris i det här landet, varnar den demokratiske senatorn Tim Kaine.

Om lagförslaget går igenom skulle kongressen få rätt att vända sig emot alla tullar, även de som redan införts. Dessutom måste Trump informera kongressen 48 timmar innan en ny tull införs, och kongressen får sedan 60 dagar på sig att godkänna den.

Trots detta betraktas förslagen mest som symboliska handlingar, och Trump kan alltid använda sitt veto för att stoppa dem.

Bacon kritiserar vidare Trumps planer på att annektera Grönland och göra Kanada till den 51:a staten, vilket han anser är helt orealistiskt och pinsamt.

– Ingen vid sina sinnens fulla bruk tror att vi kommer att invadera Grönland. Det är oacceptabelt, säger Bacon, som har 30 års erfarenhet som befäl i flygvapnet, bland annat i Irak och Afghanistan.

Han framhåller att vi måste fokusera på riktiga hot, som Kina och Ryssland, och att USA inte kan klara sig ensamma.

– Jag är en Reagan-republikan. Det är avgörande att vi har allierade, och jag föredrar en konstruktiv dialog med Danmark. Om jag hade suttit i Vita huset, hade jag pratat med dem angående säkerheten på Grönland för att nå en överenskommelse, tillägger Bacon.

Medan Trump fortsätter att driva sin egen agenda, är det tydligt att intern splittring och kritik inom det republikanska partiet växer. Vad innebär detta för partiets framtid och relationer med allierade?