Forskare vid Umeå universitet har gjort en banbrytande upptäckte som kan revolutionera behandlingarna av ALS (amyotrofisk lateralskleros) genom att precisera doseringen av genterapi. Per Zetterström, som leder forskningsgruppen, menar att denna nya metod kommer att göra det möjligt att hitta rätt dos för optimal genterapi, vilket potentiellt kan ge drabbade en längre och bättre livskvalitet.

ALS har länge varit en sjukdom som anses obotlig, där behandlingarna främst har fokuserat på att lindra symptomen och sakta ned sjukdomsförloppet. På senare tid har dock genterapi visat sig ge lovande resultat, särskilt för patienter med mutationer i SOD1- och FUS-generna.

En viktig aspekt av ALS är att SOD1-genen kodar för ett protein som har en antioxidativ roll i kroppen. Mutationer i denna gen kan leda till att SOD1-proteinet felveckas, vilket orsakar skador på nervcellerna. Det nyutvecklade läkemedlet Tofersen minskar nyproduktionen av det felaktiga SOD1-proteinet, men det finns en risk med att även den normala formen av SOD1 påverkas.

Här kommer den nya analysmetoden in i bilden. Genom att mäta SOD1-aktiviteten i ryggmärgsvätskan med hög känslighet har forskarna kunnat se hur mycket fria syreradikaler SOD1 kan bryta ned. Detta är en avgörande faktor för att förstå hur mycket SOD1-kroppen behöver behålla för att skydda mot oxidativ stress.

Laura Leykam, doktorand i forskningsgruppen, framhäver att man nu har en robust metod för att mäta denna aktivitet. Således är det inte bara mängden SOD1 som är viktig, utan det är aktiviteten av SOD1 som bör följas noggrant hos patienter som genomgår behandling med Tofersen.

Forskning kommer nu att fokusera på att studera hur genterapin Tofersen påverkar SOD1-aktiviteten, med förhoppning om att på sikt kunna finjustera doseringen utifrån individuella behov. För närvarande ges alla patienter samma dos av Tofersen, oavsett kroppsstorlek eller typ av mutation, vilket innebär att det finns ett stort behov av att skräddarsy behandlingen.

Professor Peter Andersen, som har studerat ALS sedan 1992, konstaterar att det finns goda möjligheter att individualisera doseringen av Tofersen baserat på den nya analysmetodens resultat. Med denna utveckling kan det bli möjligt att ge en ännu effektivare behandling och därmed förbättra livskvaliteten för många drabbade.

Det är värt att notera att ALS är en komplex sjukdom med flera varianter, och medan genterapi visar lovande resultat på några av dem, återstår mycket forskning innan vi har en fullständig förståelse för sjukdomens mekanismer och potentiella behandlingar. Denna nya analysmetod utgör dock en stor framgång på vägen mot att göra behandlingarna mer personliga och effektiva.