En banbrytande studie i Norden syftar till att öka förståelsen för de utmaningar som polisens arbete med försvunna personer med demens innebär. Antalet personer som drabbas av demens ökar stadigt, och dessa individer löper en betydligt högre risk att försvinna än andra. Målet med forskningen är att kartlägga dessa händelser och identifiera faktorer som kan bidra till risken för skador för de som försvinner, så att denna kunskap kan delas med poliser i fält. Förhoppningen är att detta ska leda till ett mer effektivt och säkert sökarbete.

Analys av över 1 000 försvinnanden

Studien bygger på en omfattande datainsamling från 1 041 försvinnanden som anmälts till polisen i hela Sverige. Forskarna har noggrant analyserat vilken typ av personer som försvann, omständigheterna kring dessa händelser samt polisens hantering av fallen. Också antalet personer som skadades under dessa incidenter har dokumenterats. Den statistiska analysen har lett till identifiering av olika faktorer som kan öka eller minska risken för skada.

Resultaten

Forskarna har dragit slutsatsen att polisens nuvarande metoder för att hantera sådana försvinnanden är effektiva. Av de 1 041 fallen visade det sig att sex procent (61 personer) skadades, varav fyra avled. Fem viktiga faktorer identifierades som ökar risken för att en försvunnen person ska komma till skada: kön, tidigare försvinnanden, årstid, tid sedan sista kontakten med anhöriga eller vårdpersonal, samt hur länge polisens sökinsats pågick.

Trots dessa positiva resultat kvarstår behovet av att göra enskilda bedömningar i varje fall, eftersom risken för skada kan variera kraftigt beroende på personens unika situation. Nu när den första grundstenen har lagts i detta nya forskningsområde i Sverige, vädjar forskarna om ökad samverkan med olika intressenter för att bättre kunna skydda denna sårbara grupp.

Mikael Larsson, polis i Region Öst och en av forskarna bakom studien, ser positivt på insatserna som görs. Han framhäver vikten av att inte bara arbeta med att hantera försvinnanden, utan även att förstå dem som fenomen för att maximera säkerheten för dem som riskerar att fara illa.

"Studien ger oss en solid grund för att effektivisera sökinsatser vid försvinnanden av personer med demens. Genom att identifiera vanliga platser där personer återfinns, samt riskfaktorer och tidsramar kan vi styra insatserna mer träffsäkert. Resultaten ger oss också en referenspunkt för när sökarbetet bör intensifieras, vilket kan leda till snabbare lokalisering, minskad skaderisk och bättre resursutnyttjande," säger han.

Mikael Larsson är tillgänglig för intervjuer och frågor om studien, för att ge djupare insikter i den betydande forskningens påverkan på polisarbete och samhällsskydd.

Kontakt kan ske via [email protected].