Vi tenderar ibland att ta vissa saker för givna. Det internationella monetära systemet (IMS) har visat en imponerande motståndskraft under de senaste fem åren. Trots pandemin, krig, kostnadsökningar och räntechocker har IMS fungerat som en stabiliserande faktor i en instabil värld.

Idag ser vi emellertid ett växande hot mot denna stabilitet, särskilt kopplat till den amerikanska dollarn och den amerikanska räntemarknaden. IMS står inför utmaningar liknande dem vi sett tidigare, där den 80-åriga regelbaserade världsordningen, som syftar till att styra agerandet hos FN:s 193 medlemsländer, sätts på prov.

Det finns tecken på att Vita huset ifrågasätter vikten av internationellt samarbete och globala lösningar.

IMS är byggt på gemensamma regelverk och normer som skapar förtroende mellan aktörerna och möjliggör affärer över gränserna. Dess funktion är avgörande för den globala ekonomin, där kapital flyttas till de områden där det behövs mest för utveckling och handel.

Men vi står nu inför en ökad geoekonomisk fragmentering. Statistik visar tydligt att de globala ekonomierna börjar glida isär, vilket kan leda till betydande perturbationer i finansmarknadernas funktion och prissättning.

Dessa politiska ingrepp skapar kostnader både på makroekonomisk nivå och för investerare. Det finns risk för "strandade" tillgångar som inte går att handla, ökad volatilitet och minskad likviditet som kan få negativa konsekvenser för finansiell stabilitet.

Under 2025 har vi bevittnat beslut som för bara några månader sedan kändes otänkbara. Donald Trumps oförutsägbara politik har skapat osäkerhet på många fronter. Hushåll och företag känner av detta, med sjunkande tillväxt och ökande inflationsrisker.

Det finns starka skäl att börja sätta politiska riskpremier på amerikanska investeringar, något jag från början var tveksam till. Traditionellt har amerikanska statspapper ansetts vara bland de säkraste tillgångarna, men den politiska instabiliteten kan förändra den uppfattningen.

Jag kan inte låta bli att oroa mig för den framväxande Mar-a-Lago-Accorden (MALA), där rådgivare till Trump föreslår en svagare dollar för att stödja den amerikanska tillverkningsindustrin. Detta skulle kunna tvinga stora centralbanker att sälja amerikanska statspapper och därmed minska efterfrågan på dollarn. Sådana ingrepp hotar inte bara stabiliteten på marknaderna, utan kan också utlösa högre riskpremier och räntor.

Dollarns framtid är kritisk. Den har starkt stöd av konjunkturella faktorer, men om förhållandena förändras, kan detta påverka den globala ekonomin negativt. En svagare dollar kan på kort sikt verka fördelaktig för Trump och den svenska ekonomin, om det genomförs med eftertanke. Men om MALA genomförs riskerar vi en allvarlig ekonomisk kris.

Således, om detta scenario blir verklighet, kan USA ställa världen på huvudet när det gäller finansmarknaderna. Det är en situation som vi alla bör hålla ögonen på, för konsekvenserna kan vara långtgående.