Vid ettårsdagen av konflikten mot den palestinska befolkningen, Hizbollah och Iran, framstår Israel som starkt mitt i en komplex situation. I militära termer ser det ut att gå bra; den redan svältande befolkningen i Gaza utgör inget verkligt hot. Det israeliska flygvapnet har hittills orsakat över 50 000 palestinska dödsoffer, av vilka många var civila.

Israel har genomfört sofistikerade underrättelseoperationer som har neutraliserat betydande delar av Hizbollahs kommandostruktur och eliminerat dess ledare, Hassan Nasrallah. Dessa framgångar har troligen provocerat Iran att utföra verkningslösa raketattacker, vilket i sin tur har gett Israel en möjlighet att attackera mål i Iran, som troligen är av mycket större strategisk betydelse.

Premiärminister Benjamin Netanyahu står inför en gynnsam situation där kriget avleder uppmärksamheten från hans personliga korruptionsåtal. Med president Joe Biden i ämbetet har Netanyahu utrymme att agera aggressivt utan att oroa sig för snabba politiska konsekvenser. Det har också spekulerats i att om Donald Trump vinner valet kommer det att öppna dörrar för Israels mer extrema politiska åtgärder, inklusive förslag om etnisk rensning av den palestinska befolkningen.

Trots Israels framgångar i konflikten finns det en mörk sida av dessa segrar; det har skett en lång rad krigsförbrytelser, särskilt mot civilbefolkningen i Gaza. Att försvara dessa handlingar är enligt många både moraliskt och politiskt utmanande.

Det väcker också frågor om vad Israels anhängare ser som den slutliga lösningen. Ser de en verklig seger där det palestinska problemet försvinner? Eller förutser de en ökning av apartheidliknande förhållanden under en eventuell Trump-administration? Kanske till och med fler krig i framtiden?

Oavsett vilket scenario som målas upp, är det uppenbart att varje seger för Israel just nu leder till ett ökat undertryckande av de besegrade, vilket kan leda oss mot en mer sammankopplad och instabil region. Den största risken ligger i att det skapar en plattform för utökade konflikter, särskilt med Iran som anklagas för att stödja terrorgrupper.

Det är tydligt att det inte finns något enkelt svar på konflikten. Många anser att demokratin, med lika rättigheter för alla, skulle kunna vara en väg framåt istället för fortsatt våld och förtryck. Dessutom kräver en framgångsrik demokratisering av regionen omfattande internationella påtryckningar.

Avslutningsvis, medan kriget fortsätter, ligger fokus på att skapa en hållbar fred och ett återupprättande av mänskliga rättigheter för alla invånare i regionen, oavsett deras nationalitet eller religion.