Det var en tid när statsmän höll välpolerade tal, medan kulturpersonligheter gav uttryck för sina känslor med passionerade utbrott. Men den tiden känns nu som ett avlägset minne. Tyvärr har rollerna fått en ny innebörd.

Jag minns med värme det ögonblick då Loa Falkman, med sin stiliga och farbroderliga attityd, avbröt Alexandra ”Fucking Åmål” Dahlströms tal om sexism under Guldbaggegalan 1999. ”Nu, mitt lilla hjärta,” sa Falkman. Dahlström hanterade situationen med elegans, klappade honom på huvudet och gjorde en komisk grimas bakom hans rygg.

Ett sådant ögonblick skapar minnen. Loa Falkman lyckades få oss att känna oss moraliskt överlägsna och samtidigt elektrifierade Alexandra Dahlström publiken. Inför kvällens Guldbaggegala har jag en enda stark önskan: ge oss skandaler! Vi vill ha ett övertramp att döma, skratta åt eller till och med beundra. Något trivialt att diskutera långt efter att galan är över.

Om Filip Hammar inte väljer att kalla Shima Niavarani ”lilla gumma” när han tar emot priset för bästa film, kanske vi kan hoppas på att Marianne Lindberg De Geer stormar scenen när hennes kandidat förlorar regipriset till Levan Akin. Den typen av dramatik skulle ge en extra krydda till kvällens event.

Guldbaggegalan har alltid varit en plattform för dramatik och överraskningar, och fansen längtar efter stunder som dessa. Så, håll ögonen öppna – det är inte bara filmerna som är i fokus, utan även de oförutsägbara ögonblicken som kan göra galan oförglömlig. Får vi se en nyhetsvärdig skandal som ger oss anledning att prata?