Sara Parkman, den renommerade folkmusikern, har nyligen tilldelats det prestigefyllda Taubestipendiet 2024. Parkman, som har en unik musikstil som många beskriver som 'Sara Parkmansk', föddes in i en musikalisk familj där sång och instrumentaliskt spel var en naturlig del av uppväxten. Med rötter i kyrkans käller och en mångsidig musikaliskt bakgrund, har hon utvecklat en ljudvärld som berör på djupet.

I en intervju med Tidningen Vi uttryckte Parkman sin passion för att skapa musik som verkligen får människor att känna. "Jag vill inte att en konsert ska gestalta, den ska göra. Man ska inte låtsas känna saker, vi ska känna saker", säger hon. Hennes tidiga influenser inkluderar folkmusik och sångkvällar i kulturskolan, vilket har format hennes approach till musiken.

Som barn i Härnösands stift växte Sara upp i en prästgård där musiken var konstant närvarande. "Det sjöngs mycket hemma och alla skulle spela ett instrument. Jag började med fiol som 7-åring; Suzuki-metoden med poplåtar och klassiskt", berättar hon. Hennes musikaliska resa tog sedan en ny riktning när hon upptäckte folkmusik under festivalen Urkult i tonåren.

Hennes musik har utvecklats genom åren. Från att tidigare ha fokuserat på fiolspel, inkluderar hennes verk nu stora orkestrala inslag med körer och syntar, vilket gör att hennes musik knappt går att kategorisera.

Parkman betonar också vikten av samarbetet med musiker Hampus Norén, där deras motto är "Gå dit det känns". Detta illustrerar hur hennes musikaliska arv och nuvarande kreativitet sammanflätas. Hon reflekterar över hur kyrkans musik, särskilt från 70-talet, har påverkat hennes skapande. "Den musiktraditionen är viktig", påpekar hon, och nämner hur den internationella solidariteten gjorde att musik från andra kulturer fick en central plats i den svenska kyrkans repertoar.

Under sin karriär har Parkman lyft fram att hon varmt uppskattar kyrkans musikprogram för ungdomar, med replokaler och instrument, och hur dessa erfarenheter har format hennes relationer till både musik och familj.

Sara Parkman förblir övertygad om att musiken är ett sätt att utforska känslor, även de som kan vara svåra att tala om. "Musiken blir ett sätt att besjunga det jag inte kan sätta ord på", säger Parkman. Hon fortsätter att utforska musikaliskt, och hävdar att den röda tråden i hennes arbete har varit lusten att berätta och dela med sig av upplevelser.

Parkmans framgångar, inklusive Taubestipendiet, fortsätter att lysa upp den svenska folkmusikscenen. Med sin unika röst och förmåga att kombinera tradition med modernitet har hon lyckats skapa en musikalisk identitet som berör och inspirerar många. Håll ögonen öppna – Sara Parkman är här för att stanna!