Septemberteatern har återigen överraskat med sin musikaliska föreställning om Frigga Carlberg och den intensiva kampen för kvinnlig rösträtt i Göteborg under tidigt 1900-tal, en succé som gav dem stor uppmärksamhet för tre år sedan. Att följa upp en sådan framgång är en monumental utmaning, och nu tar de sig an en nyskriven musikal, "Fru Lojal", som utspelar sig under beredskapstiden och fokuserar på de göteborgska hemmafruarna under 1940-talet. Vid första anblick kan detta ämne verka mindre dramatiskt än kampen för rösträtt, men det visar sig vara överraskande relevant.

Föreställningen inleds med en realistisk skildring av hemmafruarnas röda trådar i vardagen, där kvinnor arbetar hårt för att hantera livets utmaningar. För en yngre publik kan dessa konkreta sysslor framstå som abstrakta, och det är först när mörka tider hotar som berättelsen verkligen griper tag. I takt med att spänningar och hot om våld framträder genom de starka kvinnliga karaktärerna, blir det uppenbart hur aktuell "Fru Lojal" är i dagens samhälle med tanke på den pågående debatten om kvinnovåld och maktstrukturer.

Elvira Lindberg, som spelar sångerskan Ann-Lisa, drömmer om att stiga till stånd på revyscenen i Stockholm. Hennes kamp för att nå dit blir ännu mer begriplig när Linus Edgren, som säregna Karl Gerhard, framför den tankeväckande kupletten "Den ökända hästen från Troja". Här tydliggörs satirens makt som ett effektivt verktyg för politisk kritik, och parallellerna till dagens samhälle görs på ett mästerligt sätt.

Under andra akten tar "Fru Lojal" publiken med på en resa genom tydliga teman. Den väver samman teknologiska framsteg med klass- och kvinnoperspektiv, yttrandefrihet, sexuell frigörelse och fredsengagemang. Det är en fantastisk prestation att få ihop så djupa frågor med nyskriven musik och högklassig sång och dans.

Sammanfattningsvis kan man bara buga sig och tacka; Septemberteatern har ånyo levererat en musikal som är både tankeväckande och underhållande. "Fru Lojal" är en berörande och stark berättelse som utforskar inte bara historiska perspektiv, utan också våra nuvarande utmaningar. Det enda vi undrar är när vi får se den igen – förhoppningsvis snart, och på fler platser än bara Göteborg. För det besvärande är att "Fru Lojal" inte bara handlar om det förflutna, utan fungerar som en otrevlig spegel av vår samtid. Den är en påminnelse om att kampen för rättvisa och jämlikhet fortfarande fortsätter, och att kultur verkligen kan inspirera både kamp och hopp.