I mars 1972 försvann den 16-åriga Sheila Fox från Coventry i England. I en oväntad vändning, 52 år senare, gjorde polisen en ny vädjan till allmänheten om upplysningar kring det långvariga försvinnandet.

Till allas förvåning kunde man kort därefter bekräfta att „Sheila har hittats vid liv“. Polisen uttryckte sin glädje: „Vi är mycket glada över att ha funnit Sheila efter så många år. Det har varit en av våra mest ihållande utredningar om försvunna personer”, berättade Jenna Shaw, talesperson för polisen.

Daily Mail har nu utforskat vad som egentligen hände Sheila efter hennes försvinnande, och har avslöjat en annan sida av historien som inte alltid framträder i media.

Kusinens reaktion

Sheilas kusin, Kevin Fox, uttryckte sin förvåning över hur polisen hyllade sin egen insats. „När nyheterna kom att polisen återigen sökte efter 52 år skrattade vi åt det. Jag är inte säker på vem som gav dem informationen, men det är klart att de tycker att de är ganska duktiga”, sade han.

En dramatisk flykt

Efter sin 16-årsdag valde Sheila att rymma hemifrån, ett beslut som var kopplat till en relation med en äldre man som hennes föräldrar ogillade. Strax efter försvinnandet födde hon en son, Robert, i juli 1973. Barnets far var John Foster, en bartender från norra London. Det är värt att notera att Sheila tog namnet Foster, vilket pekar på att de troligen gifte sig.

Det dröjde dock länge innan Sheila återupprättade kontakten med sin familj. „Hon hörde av sig på 1980-talet, men vid det laget hade familjen flyttat till Kanada”, berättade Kevin.

Tystnaden efter kontakten

Trots att Sheila återfann sin familj hade ingen av dem meddelat polisen om hennes återkomst. Kevin berättar: „Vi trodde att hennes föräldrar skulle ha informerat dem, men vem vet? Kanske gick meddelandet förlorat.”

Relativens liv

Under 1983 gifte sig Sheila med Jack Thorpe, en man med två barn från en tidigare relation, och samtidigt tog hon hans efternamn. Idag 2023, vid 68 års ålder, bor Sheila och Jack i en lägenhet i Watford, och hennes son Robert bor i närheten.

„Det som hände är för länge sedan, jag har gått vidare. Det är förflutet”, säger Sheila. Även om hon uttryckt att det har varit ett missförstånd, delar hon med sig av tankar på sociala medier som antyder att hon reflekterar över sina val: „Du gjorde det bästa du kunde med vad du visste då. Låt inte nyvunnen visdom döma dig för gamla problem. Förlåt dig själv och gå vidare.”

Sheilas historia är en berättelse om överlevnad och förändring, men också en påminnelse om att det är viktigt att vara ärlig mot sina rötter, hur smärtsamma de än kan vara.