Den sänkta reduktionsplikten har lett till att det nu är billigare än på länge att tanka bilen med bensin. Trots att regeringen har behövt justera upp reduktionsplikten efteråt, har det tyvärr gått många väljare förbi. Frågan är om detta kommer att bli regeringens starkaste kort inför nästa val? Högerpartierna har på ett konkret sätt underlättat för människor att transportera sig, men detta görs till priset av en fördröjning i omställningen av svenska fordon. Tyvärr riskerar denna politik att påverka svenska skogsägare negativt.

Regeringen står inför hårda krav från EU för att nå de gemensamma klimatmålen. Detta utgör en stor utmaning för Sverige, speciellt när det kommer till ansvarsfördelning och markanvändning. Inom området ansvarsfull fördelning har våra transporter pekats ut som en stor källa till utsläpp, och skogsbruket är i fokus inom markanvändningsförordningen.

Det nuvarande systemet kan leda till att skogsägare väljer en passiv och slarvig form av ägande istället för att vara aktiva och engagerade i sin skog. Detta riskerar att bli särskilt skadligt för familjeskogsbruket och gynnar i stället de rika investerare som köper skog för att jaga.

Det finns en möjlighet för Sverige att skapa överskott inom ett av dessa områden för att täcka brister i det andra. Ett ihärdigt klimatarbete med transporter kan således kompensera för att man inte når målen inom markanvändningsförordningen. Å andra sidan kan resultat inom markanvändning ibland kompensera för bristande insatser inom transportsystemet, men detta tillåts endast i mycket begränsad omfattning.

Just nu ser det inte ut som att vi kommer att kunna skapa överskott i något område, och den sänkta reduktionsplikten gör underskottet inom transporter ännu större. EU:s syn på utsläpp kopplade till markanvändning står dessutom i kontrast till Sveriges perspektiv, något som är till skogsbrukets nackdel.

Det finns en ofta flitigt upprepade åsikt som menar att Sverige borde strunta i EU:s klimatmål med motiveringen att vi är ett litet land. Men att argumentera så riskerar att skada vår trovärdighet som internationell partner. Sverige har en bred politisk enighet om att ta sitt klimatansvar, och att ignorera detta skulle förta vårt moraliska ansvar.

Frågan är hur regeringen ska navigera dessa klimatmål, särskilt med skogsbruket i åtanke. Det finns en möjlighet att Sverige och Finland kan övertyga EU om att de har särskilda förhållanden, men detta är långt ifrån säkert.

Miljömålsberedningen har nu föreslagit att svenska skogsägare ska få betalt för att inte bruka sin skog. Detta kan ses som ett kostsamt alternativ för att nå LULUCF-målen, men det kommer också att leda till en ny riktning inom svenskt skogsbruk. Situationen där skogsägare får betalt för att helt enkelt låta sin skog stå orörd kan skapa negativa incitament för en aktiv och ansvarsfull förvaltning.

Det är högst troligt att vi i framtiden kommer att granska effekterna av förändringarna kring reduktionsplikten med ett mer kritiskt öga. Dels har det blivit svårare att jobba mot hållbara transporter, dels riskerar denna reform att bli den som ökar pressen på svensk markanvändning. Hur denna balans ska uppnås kvarstår att se.