I den nya tv-serien Stenbeck på SVT, hörs Margaretha af Ugglas uttrycka en kraftfull åsikt om Sveriges status. I ett styrelsemöte under 1980-talet, påpekar hon att Sverige inte är en bananrepublik, trots att tecken på korruption och lobbyism blir alltmer tydliga. Det var under denna tid som lobbyismens och pr-byråernas närvaro började växa, och där privatiseringar av välfärden blev en verklighet.

Författaren och kulturredaktören Johannes Klenell utforskar i sin bok ”Bananrepubliken Sverige” hur lobbyister och politiker arbetar tillsammans för att underminera demokratins grundvalar. Klenell beskriver ett ekosystem där skattepengar används för att berika privata aktörer och samtidigt påverka politiska beslut. Denna dynamik ställer frågor på sin spets: hur mycket kostar det att köpa sig makt i Sverige?

Boken rannsakar hur både Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna har svängt i sina hållningar kring vinster inom välfärden, särskilt när lobbyister erbjuder frestande förmåner. Det hela blir en story om vinst och maktspel, där jantelagen verkar vara bortglömd.

En av de mest upprörande iakttagelserna är övergången från politik till lobbyverksamhet för tidigare statsminister, som Göran Persson och Stefan Löfven. Deras snabba karriärbyten till greppbara roller i pr-branschen erbjuder en skarp kontrast till de principer de en gång stod för. Hur kan en sådan avsaknad av ryggrad och moral tillåtas att frodas?

En detalj som fångar läsarens intresse är hur Klenell inkluderar en mängd namn från den politiska sfären, från Carl Bildt till Thomas Idergard, vilket skapar en känsla av en omfattande korruption inom hela systemet. Men boken ifrågasätter även de mindre aktörerna och deras roll i det hela. Kan det vara så att de på olika nivåer samverkar för att hålla uppe skenet av hängivenhet mot det svenska folket?

Trots ett flödande av namn och relationer, missar boken att ge svar på hur lobbyismen faktiskt urholkar demokratin. Var är den så kritiserade jantelagen när den behövs som mest? Klenell föreslår konkreta åtgärder för att motverka problematiken, såsom ett offentligt lobbyregister och längre karenstider för politiker som lämnar sina ämbeten.

Efter att ha tagit del av Klenells insikter är det svårt att inte dra slutsatsen att något måste göras. Sverige kan inte förbli en lekplats för lobbyister och vinstdrivande företag på bekostnad av demokratin. I en tid då diskussionerna om maktens korridorer blir alltmer intensiva, bryter Klenell tystnaden och ställer de obekväma frågorna – är vi på väg att bli en verklig bananrepublik?