Under de senaste veckorna har vi bevittnat en rasande ökning av stora språkmodeller (LLM), vilket får en att undra: Är det verkligen nödvändigt att så många företag lanserar sina egna AI-lösningar? Jag deltog nyligen i en presentation där ett företag stolt visade upp sin ”banbrytande” AI-modell, trots att de tidigare hade presenterat sina miljöinitiativ. Detta får en att ställa frågan: Hur kan de förena sina löften om hållbarhet med det enorma koldioxidavtryck som deras AI-projekt medför?

Idag finns det hundratals LLM, allt från kända giganter som GPT-4 till öppna alternativ som Llama. Den snabbväxande marknaden skapar ett slags ”AI-kapplöpning” där varje företag vill ha sin egen version av den senaste teknologin, utan att tänka på de djupt liggande kostnaderna som följer med denna utveckling.

Medan tillgången till dessa AI-verktyg har blivit mer demokratisk, är det värt att notera att kostnaden för att träna dessa modeller kan nå skyhöga nivåer, ibland upp till 5 miljoner dollar. Driftskostnaderna kan också hamna på flera miljoner dollar varje månad. Att tänka att en enda stor modell kan ha ett koldioxidavtryck motsvarande utsläppen från 40 bilar om året sätter verkligen perspektiv på dessa AI-ambitioner.

Inte nog med att vi ser en duplikation av funktioner mellan modeller, många av dem presterar på liknande sätt. Skillnaderna tenderar att vara subtila, och det finns en oro för att denna överflödighet är slösaktig. Många LLM är utbildade på samma databas, vilket skapar redundans och minskar den verkliga innovationen.

För att hantera dessa utmaningar är det avgörande att vi ser en förändring i hur dessa modeller utvecklas. Genom att etablera en gemensam infrastruktur, använda standardiserade arkitekturer och fokusera på mer effektiva träningsmetoder kan vi minska den negativa miljöpåverkan avsevärt. Istället för att varje företag går sin egen väg skulle vi kunna uppnå liknande kapacitet genom samarbete och dela resurser.

Frågan kvarstår: Har vi verkligen ett behov av så många likartade LLM? Det är hög tid att vi tar en paus, satsar på samarbete och tänker långsiktigt. Hur mycket bättre skulle vi inte kunna bli om vi ansträngde oss för att dela kunskap och resurser? Det är en utmaning vi måste hantera, inte bara för att främja innovationen men också för att skydda vår planet.