Stelt och sårigt – Alcazar återförenas med dramatik
2024-11-17
Författare: Hugo
Det har blivit ett omtumlande avsnitt av ”Så mycket bättre” där skratt och spänning stod i centrum, med fokus på den ikoniska musikgruppen Alcazar. I detta avsnitt fick vi se Kerstin Ljungström och Per Persson från Bollnäs stråla som aldrig förr.
Ljungströms energi och utstrålning lyfter programmet och inspirerar även de andra deltagarna att ge sitt bästa. Trots sina ansträngningar lyckas inte Persson riktigt öppna sig under en stundig toffelshopping, men han levererar ändå en anmärkningsvärd tolkning som gör att vi förlåter honom.
Dramatiken intensifieras när Andreas Lundstedt ansluter till middagen med Tess Merkel och Annikafiore. Stämningen blir snabbt stel när det uppdagas att Lundstedt och Merkel, trots vad som ser ut som en trevlig sammankomst, har uppfört sig otrevligt mot Annikafiore. Simon Superti ser plågad ut, och det är en påminnelse om hur sång och bandrelationer kan kompliceras av personliga konflikter. Men Annikafiore visar styrka och professionalitet när hon tar kommandot genom att lyfta stämningen med sin tolkning av Dregens ”Just like that”. Hon klargör att en återförening inte är aktuell, men vem vet? Vi kanske får se dem på scen igen i framtidens Melodifestival.
Och nu fokus på musiken! Tolkningarna i kvällens program var starka och banbrytande. Simon Supertis version av Perssons låt imponerar med sin personliga känsla och är ett fint exempel på hur man kan ge nytt liv åt välkända melodier. Dregen bjuder på en känslosam hyllning med sin tolkning av ”Oslo”. Det är en vacker komposition som verkligen berör, och det kommer inte som en överraskning att den har hitpotential.
Kerstin Ljungström skapar magi med sin tolkning av ”Lights” – en utmanande låt som hon hanterar med bravur. Persson tar hem kvällens pris med sin energiska version av ”Not a sinner nor a saint”, en tolkning så medryckande att den får hela publiken att stampa takten.
Tyvärr var Louise Lennartssons tolkning av ”Stay the night” en besvikelse. Trots en lovande början blev det en blandning av tråkighet och mediokritet, vilket kändes i kontrast till de andra starka inslagen. But the highlight? Lundstedt, Merkel och Annikafiore som slår alla med sin fantastiska disco-comeback och lyckas skapa en partyatmosfär vi alla har saknat.
Det är tydligt: Alcazar är tillbaka på scenen – med drama, sång och en oemotståndlig hitpotential!