Anna Kinberg Batra har fått lämna sin post som landshövding i Stockholm. Regeringens beslut var inte oväntat, då civilminister Erik Slottner framhäver att kritiken från Justitieombudsmannen (JO) mot Batra är så allvarlig att förtroendet för henne och länsstyrelsen inte går att återupprätta med Batra kvar som chef.

Det finns spekulationer om att Batras ansträngda relation till delar av personalen kan ha påverkat regeringens beslut. Facket på länsstyrelsen välkomnade nämligen beslutet, vilket kan tyda på en djup misstro mot Batra i organisationen.

Regeringen anses också ha dragit slutsatsen att Batra visade bristande krismedvetenhet efter att JO offentliggjorde sin rapport. I en uppseendeväckande handling meddelade hon att hon avsåg att stanna kvar som landshövding, tydligen utan att ha diskuterat detta med civilministern. Regeringens bedömning är att det inte finns förutsättningar för henne att fullgöra sitt uppdrag.

Det är avgörande att våra juridiska kontrollinstanser visar att de nuvarande regelverken är tillräckliga genom att de uppenbart felaktiga besluten från högsta ledningen får de påföljder som lagen föreskriver.

Men är nu allt frid och fröjd? Kommer detta beslut att återupprätta förtroendet för länsstyrelsen och statsförvaltningen? Det är tveksamt. Beslutet innebär inte att Batra avkrävs ansvar för eventuella lagbrott. Hon behåller även sin position som verkschef, men flyttas från Stockholm till Regeringskansliet fram till februari 2029.

Det här är en situation som borde ha anmälts till rättsväsendet. Regeringen hade som arbetsgivare kunnat anmäla Batra till Statens ansvarsnämnd för prövning av hennes agerande. JO har bland annat noterat att Batra åsidosatt grundlagen vid rekryteringar till länsstyrelsen, vilket understryker nonchalans och bristande respekt för de regler som syftar till att upprätthålla förtroendet för offentlig verksamhet.

Däremot har frågan om tjänstefel knappt prövats. Statsåklagare Thomas Forsberg la ned förundersökningen angående det tjänstefel Batra anklagats för, och motiverade detta med att anställningsförordningens krav var för vaga. Detta är problematiskt, särskilt med tanke på den starka kritik som JO gav Batra.

Rambergs varning om att handlandet inte prövats ordentligt måste tas på allvar. Detta kan leda till en ökad misstro bland medborgarna mot statsförvaltningen.

Det är hög tid att se över hur de högsta tjänstemännen kan hållas ansvariga för sina handlingar. Det handlar om både allmänhetens förtroende och rättssäkerheten i vårt samhälle. Vi lever i en tid där det är viktigare än någonsin att rättsväsendet och statens tillsynsmyndigheter agerar med transparens och rättvisa, för att inte ytterligare underminera förtroendet för våra institutioner. Det finns en oro över att dessa fall bara skapar en kultur av straffrihet, vilket ytterligare kan skada det förtroende som medborgarna har i staten.