Träning och hälsa är ofta de mest populära nyårslöftena. Efter månader av festligheter, med julbord och oändliga mängder av godsaker, är det många som vill göra en förändring när det nya året kommer. Gymmen börjar fyllas med nya medlemmar, men vi vet alla att trängseln snart avtar när den initiala motivationen börjar avta.

Det har nu gått nästan fyra år sedan jag personligen började fokusera på min träning. Tidigare var det något jag gjorde sporadiskt, utan plan. Nu har träning blivit en viktig del av mitt liv och har gett mig både glädje och utveckling. För mig handlade det inte om att ett nyårslöfte skulle driva mig, utan snarare om att jag ville återigen prioritera min hälsa efter en lång paus under pandemin. Denna tid präglades av trötthet och en kännbar påverkan från covid-19.

En fråga som ofta ställs till mig är hur jag hittar motivationen att träna regelbundet. Svaret är att motivation ibland saknas, men det mesta handlar om disciplin och att bygga en rutin. Precis som tandborstning är träning något vi måste göra, oavsett om vi känner för det eller inte. Det är en del av att ta hand om oss själva.

Med rätt inställning skulle vi kunna vända den ökade stillasittande livsstilen. Fysisk aktivitet är lika nödvändig som mat och sömn. Att träna ska inte kännas som en plikt, utan en normal del av vår vardag.

Även om träning är en populär trend i Sverige, visar det sig faktiskt vara svårare för många att genomföra. Enligt Ungdomsbarometern värderar unga mellan 16 och 25 mycket högt att träna och leva hälsosamt, men i verkligheten ägnar sig allt färre barn åt sport och fysisk aktivitet. Enligt Folkhälsomyndigheten tillbringar barn och unga idag över åtta timmar av sin vakna tid stillasittande.

Det är inte bättre bland vuxna. I en folkhälsorapport noterades en oroande ökning av stillasittande livsstil. Bara 60% av den vuxna befolkningen är fysiskt aktiva enligt rekommendationerna.

Skillnaderna är stora beroende på samhällsklass. Medelklassen strävar efter att skaffa sig de senaste aktivitetsklockorna och schemalägga flest möjliga fritidsaktiviteter för sina barn. Men i socioekonomiskt utsatta grupper är det färre barn som deltar i sporter och där håller ohälsotalen stadigt på en hög nivå. Detta visar på att träning delvis är en fråga om resurser och kunskap, något som måste prioriteras högre på den politiska agenda.

Det är också viktigt att notera att det växande intresset för träning bland unga nästan uteslutande kretsar kring styrketräning på gym. Visst, styrketräning är bra, men det går ofta på bekostnad av mer mångsidiga sporter och aktiviteter som också ger gemenskap och socialt umgänge, något vi alla behöver för vår mentala hälsa.

Så, inför det nya året, kom ihåg att träning inte bara handlar om att se bra ut eller bygga muskler. Det handlar om att investera i vår framtida hälsa. Ge inte upp, hitta din rutin och kom ihåg: träning är som tandborstning – det måste bara göras!