1. Har Gud gett Azerbajdzjan oljan?

Är det verkligen acceptabelt att hylla fossila bränslen under ett klimatmöte? Azerbajdzjans president Ilham Aliyev inledde COP29 med att beskriva landets olja som en "gåva från Gud". Det följdes av att värdlandet sålde fossilgas, bland annat till Bulgarien, och fossillobbyister uppmanade länder med begränsade resurser att använda alla tillgängliga fossila tillgångar. Azerbajdzjans ställning som oljeproducent kan skapa en klyfta mellan länder som kämpar för att minska sina koldioxidutsläpp och de som fortfarande är beroende av fossila bränslen.

2. Talibanernas närvaro

Bland de många delegaterna som promenerar i Baku sticker en viss grupp ut: talibanerna, klädda i sina distinkta turbaner och vita kläder. Afghanistan, som är extremt sårbart för klimatförändringar, har länge varit stängt ute från internationella klimatsamtal på grund av den talibanska regimens brist på erkännande. Nu har de dock välkomnats som observatörer, vilket skapar en ny dimension av debatten kring klimaträttvisa. "Att ignorera våra röster underminerar kampen för klimaträttvisa", säger Matuil Haq Khalis, chef för talibanernas miljödepartement.

3. Ta ett oljebad på klimatmötet?

Ja, det tyckte New York Times-journalisten Anton Troianovski att han skulle göra. På en kurort i Naftalan, norr om Baku, besökte han ett spahotell och sänkte sig ner i en badtunna fylld med rålolja. "Det kände som att oljan smög sig in i varje del av min kropp. Jag kände mig som ett djur som fastnat i ett oljeutsläpp", berättar han. Denna typ av kurort återspeglar det paradoxeriska i att söka bot med en resurs som främjar klimatförändringar.

4. Nobelpriset badar i oljepengar

Inte bara moderna journalister har blivit fascinerade av den azeriska oljan; Alfred Nobels bror, Robert Nobel, gjorde stora vinster på den azeriska oljeindustrin för över 150 år sedan. Hans företag stod för en betydande del av den globala oljeproduktionen innan det såldes till Standard Oil. Dessa oljepengar har fortsatt att vara betydande för Nobelstiftelsens förmögenhet, och i Baku finns Nobelfamiljens Villa Petrolea kvar som museum, som vittnar om den historiska kopplingen mellan vetenskapliga framsteg och oljefyndigheter.

5. Argentinas galna sorti

Argentina kom med en stor delegation men återvände snabbt hem. Utrikesministern Gerardo Werthein hävdade att människan inte orsakat klimatförändringarna och att landet överväger att lämna Parisavtalet, vilket är ironiskt med tanke på att Argentina drabbas hårt av klimatförändringarna och är en stor mottagare av klimatbistånd. Detta bedrag kan leda till ökad isolering i internationella frågor och stanna kvar i en debatt där klimatkrisen måste adresseras.

6. De ännu galnare priserna

Priserna på mat och dryck är direkt chockerande, med en kopp kaffe som kostar 80 kronor och en lunch som går på 380 kronor. Azerbajdzjan tycks slå rekord i girighet och tillfredsställer sina delegater med skyhöga hotellpriser, som kan nå upp till 10 000 kronor per natt. Denna exploatering av internationella delegater väcker frågor om etik och rättvisa i klimatkonferenser.

7. Det saudiska sabotaget

Ett annat mer subtilt men oroande inslag var den saudiska delegationen, som vid flera tillfällen ökade spänningarna genom att ifrågasätta vetenskapen bakom klimatförändringar. Detta sabotagesyfte pekar på hur viktigt det är att hålla fast vid fakta och vetenskaplig integritet när man tar itu med klimatkrisen. I Baku fortsätter diskussionerna, men med oroliga ögon på händelserna som formar vår gemensamma framtid. Flera frågor kvarstår: Kommer dessa udda inslag verkligen påverka klimatåtgärderna, eller är det bara ytterligare ett tecken på den globala kampen mellan intressen och överlevnad?