Bohdan Havrilenko, en byggingenjör i det civila, har i nästan tre år kämpat vid frontlinjerna i några av de mest kritiska områdena i Ukraina, som Bachmut och Izjum. Under striderna har han förlorat sin bästa vän, som dog i hans armar.

”Vi var tio i vår grupp. Åtta dödades och en togs till fånga av ryssarna. Jag var den enda som klarade mig”, berättar han, när vi träffar honom på ett korttidshem där soldater får vård och rehabilitering för både fysiska och psykiska skador. Här deltar han i djurterapi och mjuknar upp med en sköldpadda, medan andra soldater klappar en hund.

Snart ska han återvända till fronten, där fångandet av ryska soldater blivit en del av hans verklighet. Sedan 2022 har han deltagit i tillfångatagandet av över femtiotalet ryska soldater.

”På slagfältet ser jag inte ryssarna som människor. De är fiender som vill ta vårt land och döda oss”, säger han. Men Bohdan poängterar att så fort en soldat kapitulerar, hans mänsklighet återvänder i hans ögon.

”Då ger vi honom mat, vatten och ibland till och med en cigarett om han vill ha. Han är inte vår fiende längre, han är inte farlig. Då blir han mänsklig igen.”

Enligt psykologen David Bergman, expert på stridens psykologi, är avhumanisering en del av det militärutbildningssystemet. Soldater lärde sig att inte se sina motståndare som människor, vilket gör det psykologiskt lättare att döda. Bohdan, liksom många soldater, måste utveckla ett slags moraliskt skydd för att kunna fungera i strid.

Trots de svåra omständigheterna uttrycker Bohdan en stolthet över att ha anmält sig till armén. Han vill visa världen hur starka ukrainarna är. ”En stark man ska skydda sig själv, sin familj och alla omkring sig”, förklarar han med beslutsamhet.

Under sin tid hemma med sin fru kämpar han med sömnsvårigheter och mardrömmar, något som påverkar deras liv tillsammans. En militärpsykolog noterar att den aggressivitet som behövs för att överleva i krig kan leda till problem i det civila livet, vilket Bohdan också erfar. Det är en ständig kamp att hålla balansen mellan sin militäridentitet och att vara en njutande make.

Bohdan bär civil klädsel för att skydda sig själv. Ingen i hans närhet ska förstå att han är soldat, särskilt med tanke på de ryska luftangreppen. Hans t-shirt, med motiv av Ukrainas nationalskald Taras Sjevtjenko, visar ändå på hans stridsanda.

Innan vi skiljs, ber Bohdan oss att ställa frågor. ”Jag vill berätta min historia. Det är viktigt för mig”, säger han. Med ett sista hejdå beger han sig mot en närliggande damm för att fiska, medan tankar om nästa strid och vad det innebär för hans framtid fortsätter att snurra i huvudet.