Under torsdagen samlades Natos medlemsländers utrikesministrar för ett viktigt möte i Bryssel, men en avgörande fråga saknades på dagordningen: situationen kring Grönland. Detta är särskilt intressant med tanke på president Donald Trumps tidigare aggressiva uttalanden om att USA skulle ta kontroll över denna självstyrande del av Danmark.

Danmarks statsminister Mette Frederiksen gjorde nyligen ett besök i Grönland där hon klargjorde sin ståndpunkt: ”Grönland tillhör Grönland.” Det var ett starkt budskap mot bakgrund av den oro och osäkerhet som USA:s utrikespolitik har skapat.

Frederiksen förklarade att hennes närvaro syftade till att stödja Grönland under pågående svåra tider, och förtydligade att USA inte kommer att ta över ön. Detta har blivit en utmanande och känslig fråga för både Danmark och de övriga nordiska länderna, vilket återspeglas i utrikesminister Lars Løkke Rasmussens kommentarer när han ankom till Natomötet, där han uttryckte oro över USA:s ambitioner att utvidga sitt territorium.

Som en del av mötet bekräftade Rasmussen att han skulle ha ett privat möte med sin amerikanska kollega Marco Rubio för att diskutera aktuella frågor, även om han inte gick in på detaljer om vilka frågor som skulle avhandlas, däribland Grönland.

Christoffer Wendick, SVT:s Europakorrespondent, rapporterade om den känsliga atmosfären kring diskussioner om USA:s krav. Han poängterade att det är en elefant i rummet som både Danmark och de nordiska länderna är medvetna om, men samtidigt vill man stödja Danmark utan att provocera amerikanska företrädare.

Mötet mellan Danmarks och USA:s utrikesministrar avslutades strax före klockan 17, och i det efterföljande uttalandet från det amerikanska utrikesdepartementet nämndes inte Grönland. Istället fokuserades det på gemensamma prioriteringar som ökning av Natos försvarsutgifter, ansvarsfördelning och hantering av hot mot alliansen, speciellt från Ryssland och Kina.

Trots den tysta överenskommelsen om Grönland bekräftade Rubio den starka relation som både USA och Danmark värdesätter. Det återstår att se hur detta kommer att påverka den framtida dynamiken i Nordatlanten samt den strategiska balansen i regionen. Det är en tid av osäkerhet, och hur dessa länder navigerar dessa känsliga frågor kan mycket väl forma geopolitiken under de kommande månaderna.