Replik.

Diskussionen om livsstilsrådens plats inom sjukvården fortsätter att skapa debatt. Skogström och kollegor framhäver att livsstilsråd är bevisat effektiva, men ifrågasätts av många experter på grund av att det vetenskapliga stödet ofta är bristande.

Det påstås att evidensen för riktade hälsoinsatser är stark, men Cochrane-översikter av randomiserade studier visar att sådana åtgärder i själva verket knappast minskar riskerna för total eller kardiovaskulär dödlighet. Detta är särskilt problematiskt när det gäller hälsofrämjande samtal där data från Sverige ofta felaktigt anses unika, vilket får forskare att bortse från internationella studier som pekar på motsatsen.

Det är också värt att påpeka att bristen på bra evidens kan leda till att viktiga hälsoinsatser nedprioriteras när livsstilsråd ges utan efterfrågan. I Storbritannien framhäver forskning att införandet av livsstilsråd enligt NHS skulle kräva explosivt fler resurser, en knapphet som står i kontrast till den 3%-iga evidensgraden som stöder effektiva livsstilsinterventioner.

En tydlig hälsoeffekt finns dock vid rökavvänjning före operation, något som bevisats ge stora positiva hälsoresultat. Det är en åtgärd som skarpt skiljer sig från de mer generella livsstilsråd som riktas mot befolkningen i stort, vilka ofta resulterar i lite eller ingen praktisk nytta.

Forskning kring stigmatiseringen av livsstilsråd är bristfällig, men dokumentation från sociala medier och litteratur visar att dessa råd upplevs nedlåtande, vilket hämmar den öppna dialogen kring hälsa. Det framhålls att stora antal hälsoenkäter gjorts i exempelvis Västerbotten, trots att inga studier belyst skador eller skuldbeläggning i samband med dessa samtal.

Det är viktigt att förstå att vi inte ifrågasätter samtal om livsstilsval när det är relevant för patienterna. Men vi ställer oss kritiska till att blandades rekommendationer om livsstilsråd ges utan stark vetenskaplig grund, något som kan skapa mer skada än nytta för vår sjukvård. Evidensbaserade medicinska principer måste följas, och lämpliga och vetenskapligt förankrade hälsoinsatser ska prioriteras.