Dagarna efter det amerikanska presidentvalet började två huvudförklaringar till Trumps valvinst framträda: inflationen och invandringen. Hela 80% av väljarna ansåg att ekonomin var den mest kritiska frågan. Bland dessa uppgav 55% att Trump var mer kapabel att hantera frågan än Harris. Dessutom menade 74% av de fyra av tio väljarna som hade invandring som sin viktigaste fråga att Trump förespråkade den mest effektiva politiken. Det är också värt att notera att när väljarna blev tillfrågade kunde en större andel av dem nämna ett vallöfte från Trump som skulle förbättra deras liv, jämfört med Harris.

Valresultatet är av stor betydelse eftersom det ifrågasätter en vanlig uppfattning om att sociala medier och desinformation har förvrängt medborgarnas verklighetsuppfattning. Aftonbladets kulturchef, Karin Pettersson, konstaterade den 6 november att "det inte längre finns gemensamma fakta i USA" efter valet.

En intressant aspekt av detta val är dess enhetlighet. Trump ökade sin andel av rösterna i 90% av alla amerikanska counties. Han gjorde särskilt bra ifrån sig i städer och hos viktiga väljarkategorier som tidigare röstat på demokraterna, såsom latinos. Denna förändring kan förklaras av att latinos i större utsträckning röstar baserat på sina ideologiska uppfattningar snarare än sin etniska tillhörighet.

En av de mest grundliga studierna som har undersökt i vilken grad demokrater och republikaner har samma kunskap om samhälleliga fakta visar en överraskande samsyn. Skillnaden mellan grupperna i uppfattningar är endast 6 procentenheter när det kommer till fakta, medan den når 36 procentenheter när det gäller värderingsfrågor.

I flera delstater där väljarna röstade på Trump, valde de också demokratiska senatorer och röstade igenom starkare skydd för aborträtten på delstatsnivå. Det antyder att väljarna inte är helt blinda för republikanisk desinformation.

Trots detta finns det en tendens att överdriva effekterna av desinformation. Jakob Ohlsson i DN Kultur skrev att vissa medier liknar en statlig propaganda. Samtidigt uppmanar Carole Cadwalladr läsare att se på sociala medier som en form av kontroll som påminner om Stasi i Östtyskland.

Denna alarmism kan peka på en brist på proportioner i debatten om desinformation och mediestrategier. Som Björn Wiman skriver i DN, människors lätthet att vilseledas kan leda oss att ifrågasätta den demokratiska kompetensen. Är det verkligen så att hela befolkningen är mottaglig för manipulerande budskap?

Det har visats att effekterna av både traditionella och digitala kampanjer på medborgarnas politiska åsikter ofta är begränsade. Dessutom är konsumtionen av extrema politiska budskap ofta begränsad till en minoritet av användarna på sociala medier, som redan har extrema åsikter.

Det är värt att beakta att de som sprider misstro mot medborgarnas förmåga att fatta informerade beslut riskerar att främja repressiva politiska strömningar. Kan vi verkligen överlämna demokratin till något som vi inte anser att medborgarna är kapabla att hantera?

En möjlig slutsats är att yttrande- och tryckfriheten kan behöva begränsas för att skydda medborgarna från desinformation och påverkan. Här är det statliga organet redan aktiva med nya lagar om utlandsspionage och förslag på att återkalla sändningstillstånd av säkerhetspolitiska skäl.

I ett längre perspektiv är eftervalsanalyser viktiga för att förstå framtida valkampanjer och den politik som kommer att föras. Vad innebär det att medborgarna är ointresserade av politisk substans och är mer engagerade i vad som sprids på sociala medier? Denna fråga väcker allvarlig oro och kräver noggrant övervägande.