Trots att en skrämmande majoritet av dem som dör av opioidöverdoser har haft kontakt med sjukvård, socialtjänst eller kriminalvård, visar en ny analys att nästan hälften av dem saknar betydande vårdkontakter kopplade till sina drogproblem. För att effektivt motverka överdoser krävs en övergripande förändring inom vården. Lågtröskelinrättningar måste kompletteras med bredare screening och mindre stigmatiserande vårdformer för att nå denna svåråtkomliga grupp.

Att förstå den heterogenitet som präglar överdosdödsfall är centralt för att utveckla effektiva preventiva insatser. En tidigare analys av vårdkontakter bland personer som senare dött av opioidöverdos i Skåne visade att hela 90 procent hade haft kontakt med sjukvård, socialtjänst eller kriminalvård under året innan sin död. Detta tyder på att insatserna för att hjälpa riskpersoner behöver förbättras, men det finns samtidigt en verklig möjlighet att nå ut till målgruppen.

I en ny artikel har forskare genomfört en annan analysmetod, latent klassanalys, för att identifiera mönster i vårdkontakterna. Resultatet visar på ett förvånande tillstånd: många av de avlidna hade haft omfattande kontakt med socialtjänst, beroendevård och psykiatri, medan en stor grupp avlidna hade mycket få vårdkontakter – kontakterna handlade ofta om fysiska besvär snarare än drogproblematik. Många av dessa individer hade fått sporadisk vård för somatiska tillstånd, men inte haft kontakt med socialtjänst eller beroendevård.

Denna stora grupp av individer med få vårdkontakter uppgick nästan till hälften av de 191 avlidna vars kontakter analyserades. Utöver det hade en majoritet av dessa personer haft stabila boendeformer och relativt få hade mottagit försörjningsstöd. Detta indikerar att det handlar om en socialt integrerad grupp, trots att de lider av allvarliga drogproblem som lett dem till att dö av överdos.

Resultaten innebär att gruppen med få vårdkontakter ”flyger under radarn” och är därför svår att nå för verksamheter inriktade på drogmissbrukare, såsom beroendemottagningar och behandlingshem. Risken är stor att de inte nås av naloxonutdelning och andra livräddande överdospreventiva insatser.

Därför behöver det preventiva arbetet mot överdoser kompletteras med andra initiativ, såsom screening för opioidberoende i akutsjukvården. Även beroendevården kan behöva tänka om. Stigmatiseringens tyngd och det skamfyllda rykte som ofta förknippas med narkotikaberoende kan ha hindrat den mer socialt integrerade gruppen från att söka hjälp.

Kring alkoholberoende finns det idag mer öppna och samhällsintegrerade vårdalternativ där ingen ska behöva känna skam för att söka hjälp. Liknande insatser behöver utvecklas för personer med narkotikaproblem för att de ska våga kontakta vården tidigare i processen. Genom att förbättra tillgång till hjälp och minska stigma kan vi potentiellt rädda liv och hjälpa ett av de mest sårbara i vårt samhälle.