I år tilldelas Nobelpriset i medicin eller fysiologi två framstående forskare, Victor Ambros och Gary Ruvkun, för deras banbrytande upptäckter av mikroRNA och dess betydelse för posttranskriptionell genreglering.

Dessa forskare har gjort en avgörande insats för att förstå hur olika celltyper, såsom nervceller och muskelceller, utvecklas till sina specifika funktioner trots att de alla innehåller samma genetiska material. DNA i varje cell är identiskt, men vilka gener som aktiveras eller deaktiveras avgör cellens öde. Ambros och Ruvkun har klargjort hur mikroRNA spelar en viktig roll i denna process genom att reglera vilka gener som är aktiva när och där de behövs.

Genom att studera dessa små molekyler har forskarna avslöjat en tidigare okänd mekanism som är helt avgörande för livets evolution. MikroRNA hjälper till att stänga av gener som inte längre behövs, vilket möjliggör för encelliga organismer att utvecklas till mer komplexa flercelliga livsformer.

"Detta pris uppmärksammar en extremt viktig regleringsmekanism som tidigare var outforskad. Det handlar om hur en cell kan identifiera vilken specifik funktion den ska utföra, till exempel hur en levercell blir en levercell", säger Jon Lundberg, professor i farmakologi och medlem av Nobelförsamlingen.

MikroRNA:s funktion sträcker sig också bortom cellutveckling; dessa molekyler har visat sig spela en roll i många sjukdomstillstånd, inklusive cancer och neurodegenerativa sjukdomar. Forskningen kring mikroRNA har öppnat nya dörrar inom medicinsk forskning och kan leda till utvecklingen av innovativa behandlingar.

Denna prestation från Ambros och Ruvkun kan förändra vår förståelse av genreglering och sjukdomar på djupet. Framtiden för medicinsk forskning ser lovande ut med dessa upptäckter i åtanke.