Cicilia Sedvall är en av våra mest älskade skådespelerskor, känd för sina minnesvärda roller i produktioner som "Asea – här kommer framtiden", "Salaligan" och "Amadeus". Hon har medverkat i dem alla och nu är hon tillbaka i rampens ljus med den pågående storsatsningen "Kameliadamen" där hon axlar huvudrollen som Marguerite.

— Marguerite är en fascinerande karaktär, som pendlar mellan spel och verklighet. Hon går från att agera på teater till att avslöja sitt innersta jag, upplever både djupa förälskelser och stark förtvivlan, för att slutligen möta sitt öde. Haha, det är verkligen ett fantastiskt kvinnoporträtt att spela.

Sedvall började sin karriär på Västmanlands Teater 1999 och har upplevt många förändringar, särskilt i chefskapet.

— Det har varit många turbulenta år innan Niklas tillträdde som chef. Jag känner en viss oro för hur det kommer att bli när han går i pension 2027. Han är otroligt bra på sitt jobb och har verkligen haft hela Västmanlands teaterliv i fokus när det kommer till repertoaren.

Under november månad var Cicilia konferencier på den första upplagan av Kulturgalan i Västerås.

— Det har verkligen hänt mycket inom kulturlivet i Västerås. Jag är glad att politikerna nu hyllar kulturen lika mycket som företagslivet. Det är viktigt att det fortsätter. Behoven av mer finansiellt stöd för kultursektorn är helt klart aktuella, och det gäller inte bara i Västerås utan över hela landet.

Cicilia är uppvuxen strax utanför Uppsala och flyttade som 17-åring till Ystad för att studera musik. Efter studenten kom hon in på Teaterhögskolan i Malmö. Hennes resa på Västmanlands Teater började med praktik 1999 i föreställningen "Nya processen".

Hon har nu bosatt sig permanent i Västerås sedan 2012, och det var inte utan eftertanke som hon tog steget.

— Jag fick min första dotter och att vara borta från henne hela dagar kändes jobbigt. Dessutom blev min lilla lägenhet i Stockholm plötsligt jättestor i Västerås. Livskvaliteten här är helt annan, och jag älskar det!

Cicilia uppskattar också den nära kontakten med sin publik.

— Det är en fantastisk känsla att träffa dem på t.ex. Konsum eller i parken när jag går till och från jobbet. Det skapar en starkare gemenskap.

När VLT meddelade att hon nominerats som en av fyra till Årets västmanlänning blev hon påtagligt rörd.

— Vad säger du?! Det känns så fint. Jag blir nästan lite tårögd.

Varför är detta viktigt för dig?

— Det är alltid uppmuntrande att bli uppmärksammad för det man gör. Man brukar säga att man aldrig kan bli profet i sin egen hemstad, men efter att ha bott här så länge känns Västerås verkligen som hem för mig.