En insändare har nyligen väckt uppmärksamhet kring en allvarlig fråga: Är minnet av Fröding viktigare än att uppmuntra blodgivare? En trogen blodgivare började ge sin röst för dem som har sluta donera efter många år, främst därför att de inte längre känner sig uppskattade.

Själv har jag varit en aktiv blodgivare sedan 1978. Under dessa år har jag donerat blod, plasma och trombocyter här i Karlstad, och till och med gett TBE-vaccin i Stockholm. Det går ut på att man får en spruta och skapar antikroppar som sedan används i vaccinet. Jag har totalt donerat omkring 445 gånger, vilket är en anmärkningsvärd prestation. Tyvärr har en medicinsk händelse gjort att jag nu är utesluten från att donera.

Det är oroande att blodcentralerna i Region Värmland har fått knappa resurser för att kompensera sina donatorer. Frågan är: Hur mycket resurser läggs istället på att bevara Gustav Frödings minne? Alsters herrgård och delar av stadsbiblioteket kräver säkerligen sin del av budgeten. Många frågar sig sedan vad som ligger bakom Region Värmlands Frödingstipendium – är kriterierna verkligen rättvisa?

Som en tidigare serietecknare kan jag relatera till att skapa och ge, men skulle jag nu ha chansen att få ett stipendium? Kanske inte, och det spelar egentligen ingen roll. Vad som verkligen spelar roll är att Region Värmland bör prioritera sina resurser bättre, speciellt när det handlar om blodgivning.

Tänk på hur svårt det skulle bli att få blod under kriser eller krig när vi redan har brist på donatorer i fredstid! Det börjar bli dags att uppmana alla att bli blodgivare och stödja Ge Blod Karlstad. Att donera blod är bland det bästa du kan göra. Varför inte ge några timmar av din tid för att hjälpa andra?

Blodgivning räddar liv och kan vara en skillnad mellan liv och död för någon som verkligen behöver det. Så fråga dig själv: Vad värderar vi verkligen? Fröding eller våra blödande medmänniskor? Det är dags att vi sätter fokus på det som betyder mest!