En ny oroande studie från Göteborgs universitet visar att den första isfria dagen i Arktis kan inträffa redan om tre till sex år, vilket innebär en potentiell isfri sommar så tidigt som 2027. Om så sker, kommer havets uppvärmning att accelerera utan isens skyddande närvaro.

Enligt forskarna krävs en serie vanliga väderfenomen upprepade under höst, vinter och vår för att all havsis ska kunna brytas upp av en kraftig sommarstorm. Céline Heuzé, klimatolog vid Göteborgs universitet, säger: ”Risken för att detta inträffar ökar i takt med klimatförändringarna!”

Under denna sommars polarexpedition observerade forskarna att havsisen var betydligt tunnare än tidigare år. För två decennier sedan var isen vid Nordpolen i genomsnitt 2–3 meter tjock i slutet av sommarens avsmältning, men i år var den bara 1 meter. Heuzé beskriver hur expeditionen mötte stora utmaningar på grund av isens oväntade tunnhet, vilket gjorde det enkelt att navigera utan isbrytare.

De chockerande observationerna av den gråaktiga och blöta isen fick forskarna att känna en stark känsla av oro. Heuzé uttryckte sin rädsla när hon konfronterades med den sköra isen: ”Det kändes väldigt farligt att gå ut på den.”

Havsisen spelar en avgörande roll för jordens klimat, då den reflekterar solens strålar tillbaka ut i rymden. Om isen smälter bort förloras detta viktiga skikt, och istället går solens energi rakt ner i havet, vilket gör att havstemperaturen stiger och ytterligare smälter den kvarstående isen.

Forskarnas definition av ett isfritt Arktis är när havsisen understiger en miljon kvadratkilometer. I år var den minsta arealan hela 3,67 miljoner kvadratkilometer, vilket understryker problemet.

För att all havsis ska försvinna i slutet av sommaren krävs det att den är tunnare än normalt och att en värmebölja inträffar under vintern som hindrar ny is från att bildas. Om en sådan situation uppstår, kan en kraftig storm under sommaren leda till att havet blir helt isfritt.

Céline Heuzé deltog också i expeditionen för att studera havsströmmarna i Arktis. Djupet på havet under Arktis kan nå hela fyra kilometer, och uppvärmningen där sker mer indirekt via havsströmmar. Tyvärr har Rysslands aggression mot Ukraina stört forskarnas möjlighet att mäta strömmarna i viktiga regioner.

Forskarnas arbete innebär ständiga analyser av havstemperatur, salthalt och olika kemikalier för att förstå hur dessa förändringar påverkar havets ekosystem.

”Vi står inför ett slags vattnets arkeologi,” säger Heuzé, med insikten att vi inte fullt ut kan kartlägga hur strömmarna påverkas ännu. ”Men förändringarna sker snabbare än vi trott.”

För att undvika dessa katastrofala förändringar i Arktis är det avgörande att följa de råd som forskarna har gett i många år – att minska utsläppen och sluta förlita oss på fossila bränslen. Den klimatkris vi står inför kräver omedelbara åtgärder!