Barbro, 85 år: Halkan tvingar äldre att bunkra mat

I sitt hem i Gubbängen bjuder Barbro Olsson på hemmagjord tranbärssaft. Efter att ha vågat sig ut med soporna, har hon snabbt insett att det uppskattade vintervädret gömmer faror under det bländande snötäcket. I trapphuset står hennes rollator i ett hörn, oanvänd.

– Den här svenska uppfinningen går inte att använda nu, säger Barbro och tar istället på sig de halkan förhindrande broddarna. Med en käpp i handen, likt en skidstav med skarpt spetsigt slut, är hon redo för en liten promenad för att kolla på vädret bakom huset.

Rapporteringen om olyckor på hala gator har fått Barbro att reagera starkt.

– År efter år återkommer problemen med den otillräckliga halkbekämpningen, och särskilt vi äldre tvingas vara innesittande. Hur kan staden sköta halkbekämpningen på det här sättet? Frågar Barbro med stigande engagemang.

Barbro refererar till den nyutgivna broschyren ”När krisen och kriget kommer” och skämtar om att den skulle behöva ett tillägg: ”När halkan kommer”.

– Det är en stor fråga när vi pratar, jag och mina vänner. ”Hur går det för dig, har du kunnat ta dig ut?” Det senaste är att folk börjar bunkra mat, säger Barbro och uttrycker sin oro.

I Region Stockholm har vården tvingats omprioritera operationsverksamheten för att kunna hantera de många ortopediska skador som kommer in efter halkolyckor.

När DN nyligen besökte akutmottagningen på Södersjukhuset beskrev personalen de ortopediska fallen som särskilt resurskrävande, och extrapersonal har nu kallats in.

Data från hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Region Stockholm visar att kostnaden för halkskador beräknas uppgå till hela 116 miljoner kronor. Förra vintern sökte 5 456 personer vård för halkskador.

Frekvensen av fallolyckor varierar kraftigt inom Stockholms stad och mellan de totalt 26 kommunerna. Upplands Bro rapporterar lägst förekomst av fallskador med 1,3 per 1 000 invånare, medan Norrtälje kommun har den högsta siffran med 4,8.

Kostnadssammanställningen togs fram efter att Liberalerna begärt dialog med kommunerna om effektivare halkbekämpning och gratis utdelning av broddar.

– Det handlar om stora kostnader, utöver de 116 miljonerna för regionen tillkommer kommunernas kostnader för vård och rehabilitering av äldre. Om vi inte gör något riskerar vi att äldre inte vågar sig ut, säger Amelie Tarschys Ingre, oppositionsregionråd (L).

En av de många som arbetar med snöröjning och halkbekämpning i Stockholm är Karl Rydell, som vid en vägkorsning på Nynäsvägen säger att de gör sitt bästa för att hålla cykelbanorna säkra.

– Vi får både beröm och kritik, berättar han och säger att negativ feedback ofta handlar om att cykelbanorna prioriteras över gångbanorna.

I Stockholm sker halkbekämpning genom plogning, sandning och sopsaltning där snön först rensas bort innan saltlake sprutas ut. För närvarande sopsaltas 26 mil cykelbana samt 24 mil gångbana.

– Vi har en budget för att utöka sopsaltningen, främst på gångbanor, förklarar Jonathan Pertot, enhetschef på Trafikkontoret.

Barbro Olsson har också en stark åsikt om att kommunen behöver engagera sig mer.

– Det handlar om fantasi! Den som ansvarar för trottoarerna bör också tänka på hur besvärligt det kan vara att ta sig fram, säger hon.

Själv väljer Barbro att låta maten levereras hem till sig, för att undvika att halka omkull och riskera allvarliga skador.

– Att halka omkull och bryta benet kan få tragiska konsekvenser. Det är ingen trevlig död, säger hon med eftertänksamhet.

Vintervädret i Stockholm präglas ofta av oregelbundna temperaturer runt noll och kan vara en utmaning för stadens trafik och medborgare. För att säkerställa att äldre som Barbro kan känna sig trygga på gatorna efterlyser hon fler åtgärder för att förbättra halkbekämpningen.