Inom psykologin används termen Othellosyndrom för att beskriva en djup rotad svartsjuka som får förödande konsekvenser, inspirerat av Shakespeares tragedi från 1603. I Verdis operaversion från 1887 blir denna historia ännu mer intensiv, när Otello (sjungen av Michael Weinius) mördar sin älskade Desdemona (Julia Sporsén) i en brutal akt av svartsjuka, övertygad om hennes otrohet med Cassio (Adam Frandsen), en trogen vän.

I denna nyuppsättning under Rafael R Villalobos regi framhävs Otellos psykiska ohälsa och de underliggande trauman som formar hans svartsjuka. Det är värt att notera hur Desdemonas karaktär också ges en mer nyanserad uppfattning, där hennes komplexitet och svagheter framhävs, vilket väcker sympatier. Trots detta förblir hon i slutändan ett tragiskt offer för Otellos blinda raseri – ett klassiskt exempel på hur barndoms trauman och psykologiska konflikter kan leda till katastrofala val.