Folkhälsomyndigheten har nyligen beslutat att dra tillbaka sin rekommendation för handläggning av faryngotonsillit i öppen vård, vilket väcker frågor om vår nationella beredskap mot streptokockinfektioner. Även om Läkemedelsverket fortsatt står fast vid sina riktlinjer, är denna förändring oroande i ljuset av den historiskt höga incidensen av invasiv grupp A-streptokockinfektion (iGAS).

Rekommendationen infördes i juni 2024 för att möjliggöra tidig identifiering och behandling av halsfluss orsakat av grupp A-streptokocker, vilket är viktigt för att minska smittspridning och förhindra allvarliga infektioner. Trots att antalet rapporterade iGAS-fall har minskat något under året, kvarstår riskerna. Nivån av iGAS är fortfarande oroväckande hög, vilket gör beslutet att ta bort rekommendationen lika förvånande som oansvarigt.

Behandling av GAS-orsakad tonsillit med antibiotika är avgörande för att bryta smittkedjor och förhindra vidare spridning av iGAS. I ljuset av att iGAS kan leda till hög mortalitet och svåra komplikationer är varje förhindrat sjukdomsfall av stor betydelse. Det handlar inte bara om statistik; bakom varje fall av iGAS finns en människa, ofta med familj och vänner som riskerar att drabbas.

Enligt den gällande standarden bör penicillin användas som förstahandsval vid behandling. Många experter varnar för det potentiella hotet om ökad antibiotikaresistens, men att begränsa antibiotikaanvändningen får inte ske på bekostnad av patienternas säkerhet. Att följa Centorkriterierna, som styr beslutet om provtagning och antibiotikabehandling, har ifrågasatts. Kritik har riktats mot metoden som enbart bedömer sannolikheten för positivt streptokocktest utan att ta hänsyn till smittsamhet eller allvarlighetsgrad av infektionen.

Experter har rapporterat fall där patienter tillbakavisats från provtagning baserat på dessa kriterier, vilket har lett till tragiska konsekvenser, inklusive dödsfall. Det finns också dokumenterade fall där obehandlad faryngotonsillit resulterat i ett utbrott av allvarliga iGAS-infektioner bland närstående.

Det är avgörande att beslut om antibiotikabehandling baseras på medicinska behov, inte enbart på statistiska parametrar. Att stimulera till tidig och effektiv behandling kan i hög grad påverka sjukdomsförloppet och reducera sjukdomstiden. En behandlad patient tillfrisknar oftast snabbare, vilket i sina turer avlastar vården och minskar samhällets kostnader.

Den kritiska situationen är således att Läkemedelsverkets nuvarande rekommendationer kan innebära stora risker för både individer och samhälle i stort. Folkhälsomyndighetens beslut att dra tillbaka sin kompletterande rekommendation sekretessbeläggs av oklarheter, särskilt när vi vet att tidig antibiotikabehandling förbättrar utfallet på många sätt. Vi efterlyser en transparens kring de faktorer som lett till beslutet och menar att återinförandet av den tidigare rekommendationen och ett tydligare fokus på smittskydd är av yttersta vikt, inte bara för dagens sjukdomsläge utan även för framtida folkhälsoutmaningar.