Tracey Haga, en 21-årig finsksvensk från Vasa, Finland, föddes med en sällsynt och farlig åkomma. Hela en tredjedel av hennes rygg var täckt av ett stort svart födelsemärke som fick sjukvårdspersonalen att häpna.

– Min mamma blev extremt chockad när hon såg mig. Jag var helt svart, berättar Tracey. Sjukvårdspersonalen som tog hand om henne hade inte sett något liknande på över 30 år.

Som nyfödd blev Tracey snabbt förflyttad till sjukhuset i Helsingfors där läkarna debatterade potentiella åtgärder. Utan ingrepp riskerade hon allvarliga komplikationer, inklusive en avsevärd ökad risk för hudcancer, särskilt med tanke på att cancerhistorik fanns i hennes familj.

– De försökte ta bort födelsemärket genom att hyvla bort huden när jag var fyra månader, men det misslyckades. Mamma har berättat att jag skrek mycket efteråt, säger hon.

Det gjorde man inget med, och man beslutade att pröva laserbehandling några år senare, men inte heller det gav något lyckat resultat.

Vid sex års ålder genomgick Tracey sin första operation för att få en så kallad expander införlivad på ryggen, vilket var en behållare som opererades in under huden. Den fylldes med koksaltlösning en gång i veckan för att långsamt sträcka ut huden.

– I början var det fruktansvärt smärtsamt. Jag kunde varken sitta eller ligga ner, eftersom expandern skavde. Trots smärtstillande medicin gjorde det väldigt ont, vilket hindrade mig från att delta i vanliga barnaktiviteter, säger Tracey.

Mobbning i skolan

Men såväl den fysiska smärtan som den psykiska påfrestningen av mobbning har präglat hennes barndom.

– Jag blev mobbad ganska mycket i lågstadiet. Barnen kallade mig "alien" och andra elaka saker. Det var verkligen jobbigt, minns Tracey.

Nu, under en intervju med Expressen, har Tracey just fått in en expander för fjärde gången, denna gång placeras den precis under vänstra axeln. Hon studerar till sjuksköterska och arbetar deltid som undersköterska. Men de senaste månaderna har varit svåra, på grund av den känsliga expander som gjort det svårt för henne att arbeta:

– Det är farligt om jag råkar stöta emot något. Jag kan inte lyfta tunga saker eller träna heller, säger Tracey.

– Jag hoppas verkligen att detta ska vara sista gången jag måste gå igenom allt detta. Ärren kommer alltid att finnas, men förhoppningsvis kommer de att läka och bli mindre synliga.

Inför den planerade operationen för att ta bort expandern, som skulle ta cirka fem timmar, var Tracey nervös över både narkosen och de efterföljande smärtorna.

Opererad med framgång

Dagar efter operationen fick hon meddelandet att ingreppet gått bra. Hon kände ett visst obehag men fick smärtstillande medel för att hantera det.

– Läkaren säger att det ser mycket lovande ut och att detta kanske faktiskt är den sista gången jag måste gå igenom hela den här processen. Vi får vänta och se vad resultatet blir om några veckor, avslutar Tracey med en blandning av hopp och lättnad.

Traceys historia är ett starkt exempel på att fasta och modiga beslut kan leda till bättre framtid. Hennes kamp ger hopp till andra i liknande situationer och visar att vår hud och identitet är värda att kämpa för.