Inledning

Sjöfarten är en avgörande del av Sveriges infrastruktur, med hela 160 miljoner ton gods som årligen passerar våra hamnar. Som en av världens mest exportorienterade nationer, måste vi ha en effektiv sjöfart. Dock står branschen inför enorma utmaningar: inrikestrafiken till havs släpper ut hela 700 000 ton koldioxidekvivalenter varje år, och i stort sett alla fartyg är fortfarande beroende av fossila bränslen.

Behov av ny infrastruktur

Precis som på vägarna behöver sjöfarten ny infrastruktur. För kortare sträckor kan batterier och eldrift vara lösningen, men för längre resor krävs framtidens bränslen – som vätgas. Uppsala universitet, med Campus Gotland i spetsen, har i samarbete med industripartners utforskat vätgasens potential för sjöfarten, med Gotlandstrafiken som en viktig testbädd. Vätgas har ett högt energiinnehåll – 1 kg vätgas ger cirka tre gånger mer energi än 1 kg diesel – och kan kombineras med fossilgas eller biogas, vilket gör det till ett lovande alternativ på sjön.

Utmaningar med vätgas

Trots sina fördelar har vätgas utmaningar: det tar upp mycket utrymme, vilket gör transport och lagring dyra, och det kräver nya lösningar för hantering i hamn. Sverige har en unik möjlighet att leda omställningen till fossilfria bränslen inom sjöfarten tack vare vårt fossilfria elsystem, men stora investeringar behövs för att möjliggöra detta.

Fyra nyckelområden för utveckling

Efter tre år av forskning har vi identifierat fyra nyckelområden för att snabba på utvecklingen: 1. **Ökad elproduktion från förnyelsebara källor**: För att möta Gotlandstrafikens behov av cirka 10 000 ton vätgas årligen, vilket motsvarar 1500 turer, krävs en ökning av elproduktionen med cirka 0,5 TWh. Eftersom vätgas har låg volymetrisk energitäthet, måste vi prioritera att producera den nära hamnar, särskilt med hjälp av havsbaserad vindkraft. 2. **Utveckling av infrastruktur i svenska hamnar**: För att hantera och distribuera vätgas effektivt behövs betydande investeringar i hamninfrastruktur. Transport via pipelines till hamnen kan vara den mest kostnadseffektiva lösningen, följt av pressning av gasen för påfyllning av fartyg. 3. **Implementation av standarder för vätgashantering**: Det finns redan standarder för industriell vätgashantering, men det behövs nya regler för att säkerställa säkerheten på offentliga platser och i hamnar. Detta omfattar både anpassning av befintliga lagar och skapandet av nya standarder. 4. **Forskning kring vätgasfyllning**: En resa till Gotland kräver cirka 1000 kubikmeter vätgas (motsvarande 16 ton). Forskning har visat på positiva resultat där vi använder havsvatten för att hålla temperaturen under kontroll under fyllningsprocessen, vilket är kritiskt för säkerheten.

Slutsats

Trots de framsteg vi gjort med att förstå vätgasens potential för sjöfarten kvarstår många utmaningar, såväl tekniska som politiska. Myndigheterna måste skapa förutsättningar för att implementera och utveckla lösningarna, särskilt när det gäller ny fossilfri elproduktion. Sjöfarten står inför en revolution och med rätt stöd kan Sverige bli en ledande aktör på den globala marknaden för vätgasdriven sjöfart. Är vi redo för förändringen?