Flera alarmerande siffror visar att Göteborgs kommun har fått över 3,7 miljarder kronor från utjämningssystemet bara förra året. Från och med 2025 prognostiseras det att denna summa kommer att minska till 3,1 miljarder kronor. Under en tioårsperiod har staden alltså mottagit nästan 30 miljarder kronor i bidrag. Det är oavsett en enorm summa som borde få oss att ställa oss frågan: Varför är det så här?

Dessutom är göteborgarna stora mottagare av medel även på regional nivå. Västergötlandsregionen fick i år 7,8 miljarder kronor och för 2025 förutspås det att regionen kommer att ta emot ytterligare 7,4 miljarder kronor.

En handfull kommuner och endast en region betalar in till detta system. Ni gissade rätt: det är Stockholmsområdet som besparar denna kostnad. Region Stockholm har lagt in hela 3,8 miljarder kronor och tillsammans betalar vi Stockholmskommuner 8,7 miljarder kronor.

Detta innebär att var femte skattekrona i Stockholm går till utjämning, vilket är en av våra största kostnader. I Lidingö, med sina under 50 000 invånare, fick kommunen betala 664 miljoner kronor i utjämning under 2024, vilket medför en kostnad på över 13 500 kronor per invånare. Dessa pengar kunde istället använts till viktiga områden som skola och vård.

Det är absurt att en region som Göteborg, med dess ekonomiska tyngd och resurser, är så beroende av stöd. Trots flera år av ekonomisk hjälp visar staden inga tecken på att sträva efter självförsörjning eller en hållbar ekonomi. Istället har stadens skuldsättning ökat dramatiskt – på bara ett decennium har andelen skulder galopperat från 10 till över 25 procent av ekonomin, vilket gör att mer av skattepengarna går till att betala dyra räntor.

Idag betalar Göteborg 1,6 miljarder kronor per år i ränta, vilket överstiger vad många vanliga svenska kommuner får in årligen. Vilken plan finns det egentligen för Göteborg att återfå ett ekonomiskt hållbart beteende?

Trots det allvarliga läget planerar staden att låna ytterligare 5,5 miljarder kronor nästa år. Det följs av ännu fler lån; 4,3 miljarder år 2026 och 4,8 miljarder år 2027. Frågan är: Hur länge ska detta fortsätta?

Det är inte enbart en fråga om ekonomi. Historiskt sett, när Göteborg grundades av Gustav II Adolf för över 400 år sedan, fanns det visioner om att staden skulle bli en motor för ekonomin. Vad hade Gustav sagt om han visste att varje ny inflyttad göteborgare kostade 10 000 kronor?

Staden borde inte ha en så svag ekonomi utan möjlighet att stå på egna ben. Det är dags för politiska reformer för att styra upp kommunernas ekonomi på nationell nivå. Staten skulle kunna kräva ekonomisk skötsamhet i utbyte mot bidrag, likt vad Världsbanken gjorde med Grekland. Dessutom borde bättre granskningar av kommunernas utgifter införas.

Skatteutjämningssystemet behöver också reformeras. Det bör begränsas till kommuner med reella behov. Det är tydligt att som en livlig storstadsregion har Göteborg tillgång till betydligt fler resurser än glesbygdskommuner i Norrland.

I väntan på reformerna måste vi ändå kräva av individuella kommuner att de ska göra en ansträngning för att styra upp sina ekonomier. Göteborg, som rikets andra stad, borde kunna klara sig utan bidrag från Lidingö. Det är dags att visa ansvar och styrka för att återfå kontrollen över ekonomin!